Ny layout XP

Jag har så mycket fritid nuförtiden att mina bloggar uppenbarligen får nya layouter. Bra skit det där. Den här blev väl inte den snyggaste hittills, men jag var trött på den gamla bannern och streckgubbar är det enda jag kan göra utan att sno bilder online. Testa att göra en hockeyfrilla i paint själv så får ni se hur lätt det är. ;)

Men men! Resten av den nya layouten känns lite rolig iaf!

Tron: Legacy

Bildkälla: http://www.cinema.se/

Jag måste börja med att säga att jag älskade den här filmen, och det påverkar nog mitt omdöme ganska mycket. Men å andra sidan, hur kan jag inte älska den? En sci-fi-film med nice action som är alltigenom SNYGG och som dessutom har med Bruce Boxleitner och Jeff Bridges? Please, den är som gjord för att älskas av mig.

Det alla säger efter att ha sett den här filmen är att handlingen var lite sådär, men att specialeffekterna var fantastiska. Det går nog inte att korrekt beskriva hur fantastiska specialeffekterna var utan att underdriva, och jag tänker inte försöka heller. Utrustningen som användes för den här filmen är en generation EFTER den som användes till Avatar, och det märks. Den unga Jeff Bridges ser inte ens lite datoranimerad ut, det är unga Jeff Bridges som är med, och bara det borde få er att se den. Faktum är att bara den biten gör hela filmen värd att se.

Handlingen har fått mycket kritik, men personligen har jag sett värre. Det är inte en film som försöker vara djup, och jag är helt okej med det. Dessutom vävde de in massa små detaljer i början (vi pratar de första tio minutrarna) som jag personligen gillade: att Tron blev ett populärt datorspel (i verkligheten floppade filmen, men datorspelet var en succé), karaktärerna, sammanfattningen av första filmen, och ett roligt skämt om en dörr för de som sett originalet. Därefter får man mest luta sig tillbaka och njuta och inte vara alltför kritisk mot vad som händer.

Det som gör att jag tycker att man kan göra det är det faktum att Avatar, denna tokhyllade film som revolutionerad film för evigt, hade en ganska svag plot den också. Jag menar, det har setts förut, och det var inte särskilt originellt i James Camerons tappning heller - men gjorde det att Avatar inte var en sevärd film? Knappast. Samma sak gäller Tron Legacy, framför allt om man gillar actionfylld sci-fi, som undertecknad.

Tron: Legacy får därför 4 av 5 möjliga light cycles (som för övrigt är awesome!).

Harry Potter and the Deathly Hallows, part 1

Källa: http://www.collider.com/

Om jag skulle säga något om de tidigare Harry Potter-filmerna så skulle jag sammanfatta dem med ett ord: "meh". Om man bortser från de tre första har jag bara sett filmerna på bio, en gång, och sen glömt bort dem eftersom de varit otroligt tråkiga. Jag har inte gillat dem som filmer, och jag har inte gillat dem som filmatiseringar.

Deathly Hallows part 1, däremot, är filmen som äntligen ändrar det här. Jag vill se den igen, och då är det bara några dagar sen jag såg den på bio (när ville jag sist se en HP-film igen? När jag var tretton typ). Jag har inte läst boken på ett tag, så jag kanske är mer positiv till filmen än vad jag annars skulle vara, men det betyder för mig bara att den lyckats som film, vilket är minst lika viktigt som att den är en bra filmatisering.

Visst är den stundtals seg, men det tycker jag att boken är också. Campingen är den tråkigaste delen av boken, och jag vet att när Ron sticker iväg så sitter jag i stort sett bara och skummar resten av sidorna till han kommer tillbaka (Ron och Hermione är mitt favoritpar i HP, så jag har mina skäl). Ungefär samma sak var det under filmen, jag ville snabbspola tills han dök upp igen. Det kanske låter som ett dåligt betyg, men för mig betyder det att de har fångat känslan i boken på ett övertygande sätt.

Det kanske inte är en fantastisk film för de som inte läst boken, men jag tycker att många av de scener som vi som fans stör oss på är det som kanske ger ett sammanhang för de som bara ser filmerna. Det som saknades är det som inte för handlingen framåt i de flesta fallen, och sen är undertecknad övertygad om att några viktiga, borttappade scenerna kommer att komma i nästa film.

Att dela upp filmen i två är nog ett av de bättre dragen de gjort (något jag önskat att de gjort redan i fjärde filmen), och delningen tycker jag känns helt perfekt. Det funkar som en riktig film, med ett tydligt slut, även om man längtar till nästa film redan innan eftertexterna dykt upp. Att nästa film, med all action, kommer att bli ett värdigt slut på serien är något jag inte ens är lite osäker på.

Det här blev inte så mycket en recension som allmänna tankar, men det är så det blir när vi Harry Potter-nördar ska diskutera filmerna. Vi kan inte hålla oss sakliga. Därför får ni ett stycke med lite mer filmiska åsikter:

Ralph Fiennes tolkning av Voldemort är tyvärr mer skrattretande än skrämmande, men Bill Nighy som stressad trolldomsminister är helt och hållet övertygande. De tre huvudrollsinnehavarna har växt in i rollerna på ett sätt som man aldrig hade kunnat tro för tio år sen, och deras supporting cast är fantastiska hela vägen. Filmens största behållning är ett animerat inslag om "The Tale of the Three Brothers", men det betyder inte att resten av filmen inte är bra, utan visar bara hur bra det faktiskt kan bli.

Med tanke på källmaterialet - den segaste delen av boken - har de gjort det bästa de kan, och därför ger jag Deathly Hallows part 1 4 fläderstavar av 5 möjliga, med förhoppningar om att nästa film tar alla 5.

Scott Pilgrim vs the world

Källa: http://kulturbloggen.com

Filmen jag sett fram mest emot i år har äntligen kommit till Sverige (okej, min recension är lite sen, men det var så jag kände när jag faktiskt fick se den), och frågan är om den kan leva upp till mina förväntningar på den.

Det är många saker som jag stör mig på i den här filmen, faktiskt. Mest är det väl kemin mellan Scott och Ramona, eftersom den finns typ inte. Jag vet inte riktigt hur man ska kunna heja på dem som par när jag har svårt att se dem som ett sådant, och därför känner jag mig mystiskt oengagerad i just deras förhållande.

Det finns många småsaker också, som jag har glömt bort nu eftersom det gått två veckor sen sist, men det ändrar inte det viktigaste: jag har inte skrattat såhär mycket på bio på länge. Den första timmen av filmen tror jag inte att jag slutade skratta heller, för den är fruktansvärt rolig. Det tonar ner sig lite grann i andra halvan, när det blir mer action och mindre humor, men det gör inte filmen sämre.

Actionscenerna i filmen gränsar till det bisarra, och jag tycker inte att de blir tråkiga fast de har ungefär samma upplägg allihop. Varje ondskefullt ex har sina egna svagheter och styrkor, och lyckas alltid ta med sig en ny, flippad superkraft som man själv önskar att man hade (veganpowers? Ja, tack!).

Eftersom det finns så mycket jag stör mig på (även om jag inte fått med så mycket av det här), så kan jag inte ge den här de 5 mynt av 5 som jag önskar att den var. Istället får det bli 4,5 coins av 5, för den levde till största delen upp till den hype jag haft kring filmen, och det är en film jag kommer se om massa gånger.

Due Date

Källa: http://www.kcconfidential.com

Nu börjar det bli mycket film att skriva om...

Due Date! Filmen från skaparen av Baksmällan med Robert Downey Jr och Zack Galifianakis (vars namn jag äntligen lärt mig att stava!). Man tycker ju, när man hör det, att det måste vara en fantastisk film, i alla fall om man som undertecknad är ett stort fan av Baksmällan.

Tyvärr är det här en sån film som inte lever upp till hypen. Den är inte dålig, och jag skulle inte säga att man inte ska gå och se den, men där Baksmällan alltid håller sig precis på gränsen, går den här över den ett par gånger. Speciellt skämten om att runka, och hundar som runkar, är lite för mycket för att det ska vara roligt.

RDJ och Zack (som alltid kommer att vara Davies i Tru Calling för mig) är roliga däremot, och de är roliga ihop. Vad jag gillar är att RDJs karaktär inte är särskilt snäll egentligen, vilket gör att man aldrig känner att Zack är för dryg och att RDJ inte förtjänar det. Problemet är att man inte riktigt kan relatera till någon av dem, men samtidigt behöver man väl inte alltid göra det heller.

Det är nog en film jag kommer att se igen, men inte på samma sätt som jag ser Baksmällan. Jag ger den 3,5 french bulldogs av 5 möjliga (jag funderade på att ge 4 bara för att det såg så sorgligt ut med en avklippt hund, men jag lät bli).

Machete

Källa: http://moviecarpet.com

Yes, Machete. Det finns inte så mycket mer att säga om den mer än att den är grym. Och använder sig av tropen Chekow's Gun mer än någonting jag någosin sett (men på ett fantastiskt sätt, förstås, om den tropen nu går att använda dåligt). Dessutom på ett sätt som aldrig kommer att kunna slås.

Så, istället för att fokusera på saker som ploten (döda alla), skådespelareinsatserna (de är alla bra på att döda folk) eller de eventuella politiska implikationerna (alla vita män måste dö), så tänkte jag istället skriva om den ur ett - håll i er hårt nu - genusperspektiv. Eller ja, typ.

För det här är en film med jävligt många tjejer i. Och alla tjejer i filmen är så jävla badass. Det är typ en brud som inte är det, och hon skjuts ihjäl efter att ha varit on screen i typ två sekunder, så det räknas inte riktigt. Annars är alla tjejer i filmen skitsnygga, och bra på att döda folk, vilket är precis vad de behöver göra.

Dessutom klarar filmen The Bechdel Test, vilket är imponerande för jag kan inte minnas många diskussioner i filmen som inte handlar om Machete (well, go figure, hans namn är med i titeln!). Jag minns typ inte sist jag såg en film på bio som klarade det, ja, i alla fall inte en film som på något sätt innehåller vapen och dödande.

Och, det jag gillar mest, är hur den förhåller sig till tjejer och sex. Visst, alla brudar i filmen vill ligga med Machete, och man kan ju tycka att det är lite konstigt med tanke på hur fruktansvärt osnygg han är, och att det mer eller mindre gör tjejerna till sexobjekt. Förutom att det inte gör det. Ni vet hur Sex and the City var så himla revolutionerande för plötsligt kunde man se hur tjejer faktiskt ville ha sex (och det visade de genom att fejka orgasmer)?

Det händer inte i den här filmen att en tjej inte tar initiativet till att ligga. Det är de som vill det, och Machete... tja, det är väl en av de roligare delarna av filmen som jag inte ska avslöja, men poängen är i alla fall att det är brudarna som vill ligga, och de som ser till att de får det. Gör det här Machete till den ultimata feministiska frigörelsen? Hell no, det är fortfarande en mexploationfilm som bygger på att man ska vara så hög på adrenalin när eftertexterna börjar att man glömmer bort alla eventuella problem filmen kunde ha, och ändå har den trovärdigare kvinnliga karaktärer än många "bra" filmer som ska handla om riktiga brudar.

Machete är underhållande och levererade exakt det jag förväntade mig av den, därför ger jag den 4 bloda machetes av 5 möjliga!

Biospam

Det här är ju INTE okej. Har ju tagit mig hundra år att skiva här, och då har jag ändå sett MASSOR av filmer den här sommaren. Därför blir det lite filmspam nu. Vi börjar med sommarens biofilmer!

Prince of Persia... allvarligt talat. Den här filmen... är så jävla dålig. Det är helt otroligt hur värdelös den är. Styltig dialog, karaktärer som man inte tror på för en sekund, en löjlig kärlekshistoria, överdriven plot - you name, it has it. Jake Gyllenhaal som hoppar omkring som en damn hamster? Check. Steven Spielberg-knappen ("den löser alla problem med löjliga mängder specialeffekter)? Check. Nice action? Check!

Men mot all logik så kände jag mig faktiskt inte lurad på mina pengar, eller min tid när jag kom ut från biografen, för det här är mer eller mindre defintionen på "so bad it's good". Mitt största klagomål är att jag inte kände mig så taggad på parkour som man kunde förväntat sig.

Därför får den 2 timglas av 5 möjliga!


Åh, A-Team! Förväntar du dig action av den här filmen så kommer du få precis det du vill ha. Det är som att varje gång skaparna började känna att de inte visste vad de skulle göra, så kastade de in ytterligare en actionscen. Men det är lugnt, för oss som gillar sånt blir det aldrig riktigt ett problem. För de som inte gillar det är det väl en annan femma, förstås.

Nej, A-Team är inte en film full med karaktärsutveckling, trots att det citeras Gandhi till höger och vänster, men det är helt okej med mig, för karaktärerna som finns där är tillräckligt bra som de är. Jag har ju inte sett serien, så jag kanske inte kan uttala mig fullt och fast (jag gillar till exempel Quinton 'Rampage' Jackson, även om Sharlto Copley är den som stjäl showen - som vanligt), men helt ärligt: I pity the fool som inte uppskattar overthetop-action när den ser det.

A-Team får därför 4 av 5 möjliga!


För kärleken är Sveriges svar på Crash, och även om man kanske mest vill se den för Danny Glover (INGEN trodde mig när jag berättade för dem om den här filmen, tills de själva såg trailerna, för ingen tror att han skulle vara med i en svensk film), och den är faktiskt bra. Problemet är att ju närmare slutet man kommer, desto mer spårar den och till slut finns det inte en enda karaktär man kan relatera till.

Men det gör inte att slutet blir sämre för det. Både jag och Elin var lite smått i chock efter att vi hade sett den, för oavsett hur filmen varit fram tills dess är slutet riktigt bra, och väldigt emotionellt. Det här är inte filmen man ser om hundra gånger, men den är värd att se åtminstone en gång.

För kärleken får 3,5 Danny Glover av 5 möjliga!


Okej, jag erkänner... jag har inte sett original-Karate Kid. So sue me! Gör det att jag inte kan uppskatta den nya Karate Kid (eller "Kung Fu Kid", som alla tycker att den ska heta) på rätt sätt? Tveksamt. Enligt Elin är storyn ungefär densamma, men lite mer episk. Självklart är den mer episk - allt är mer episkt på 2000-talet.

Den är ungefär vad man förväntar sig av den. Mobbad kille lär sig kung fu, söt tjej att ragga upp, kineser med för höga krav på sina barn, träningsmontage utan powermusik men med episka helikopter-vinklar, och så vidare. För att inte tala om en supersöt Jaden Smith! Problemet är att den är lite för lång i början, vilket gör att man är lite negativt inställd resten av filmen när man väl kommit förbi det. Så svår är inte intrigen att det behövs 40 minuter bara för att etablera plot och karaktärer.

Karate Kid får 4 ätpinnar av 5 möjliga!


Jag har aldrig riktigt köpt Tom Cruise som den actionstjärna han anses vara. Tropic Thunder visade att han faktiskt kan vara rolig, och Knight and Day tycker jag mer eller mindra hamrar in det budskapet fullständigt: vara rolig, Tom, var rolig!

Att det inte är världens bästa film vägs upp av det faktum att Tom Cruise och Cameron Diaz är väldigt roliga tillsammans, även om det såklart blir lite tjatigt med osammanhängande knarksekvenser hela tiden. Och det som störde mig mest i slutet - om man väcker någon efter fyrtio timmar är väl kaffe det MINSTA man kan begära?

Knight and Day får 3 motorcyklar av 5 möjliga!


Det här är - om man får tro ryktena, och jag tror dem faktiskt - slutet på Shreksagan. Quadrologin som började med två av de bästa filmerna som någonsin gjorts, för att sedan få en tredje uppföljare som absolut inte nådde hela vägen fram. Kan en fyra då vara ett bra avslut?

Ja, jag tycker faktiskt det! Trots en alternativ värld så är den här nästan lika bra som de två första filmerna igen, kanske för att den fokuserar på det som vi verkligen vill se - Shrek och Fionas kärlekssaga. Som Shrek så fint uttrycker det på slutet, "I got to fall in love with you all over again", och det fick vi i publiken också göra.

Shrek Forever After får 4,5 åsnor av 5 möjliga!


Det är lättare sagt än gjort att skriva något djupt och vettigt om Inception. Den är inte ett så stort mindfuck som jag trodde, men det betyder inte att den inte är bra. Men vi kan väl börja med basics: den är välskriven. Trots att man kastas in i handlingen får man snabbt veta vilka regler det är som gäller i det här universumet, och varför man inte kan bryta dem hur som helst. Och reglerna bryts inte heller, i alla fall inte utan ordentliga konsekvenser.

Bara för att den är bra på papper behöver den inte vara bra på filmduken, men det är just det den är. Casten talar ju mer eller mindre för sig själv (äntligen börjar jag gillar Ellen Page!), och ingen av dem gör ett halvdant jobb heller. För att inte tala om hur den är klippt riktigt bra, så att man nästan alltid hänger med i vad som händer. Tja, utom i det absoluta, öppna slutet förstås...

Inception får 5 totems av 5 möjliga!

Robin Hood

Jag hade väldigt många idéer till fyndiga underrubriken till den här filmen när jag såg den. "Robin Hood begins", "Marion goes to war", eller "it's Robin, Jim, but not as we know him" är bara några av dem. Det känns helt klart inte som en fristående film.

Vem det än är som skrev Robin Hood så hade den personen ett problem: vad som först tog form som en skitbra medeltida actionfilm blev sedan på ett sådant sätt att man aldrig skulle kunna filma den utan att alla skriker "Robin Hood-ripoff!". Vad göra? Ändra handlingen - eller helt enkelt göra det till en film om Robin himself?

Titeln på filmen säger väl vad de valde att göra, och resultatet är inte en dålig film. Inte alls, den är underhållande (om än något lång), och hyffsat välskriven (inget Oscarsmaterial, men inget cringeworthy heller) där alla skådespelare preseterar bra, men aldrig fantastiskt (kanske med undantag för Max von Sydow och Mark Strong, som alltid gör fantastiskt ifrån sig).

Det är mycket i den här filmen som inte är som en vanlig Robin Hood-film (och med det syftar jag på tecknade Disney, Men in tights och Prince of Thieves - de enda jag sett). Det kommer aldrig nog kung Richard i form av en amazing cameo och räddar dagen, Robin tar gärna från de rika, men bara vid ett tillfälle ger han till de fattiga, och framför allt är han inte Robin Hood med pilbågen förrän absolut i slutet. Vilket jag personligen tolkar (tillsammans med Cate Blanchetts hyffsat onödiga voiceover) som att vi kan vänta oss Robin Hood 2 inom en snar framtid.

Förväntar man sig inte för mycket av den här filmen kommer man inte heller att bli besviken, vilket jag tycker gör den värd tre pilbågar av fem möjliga!

Invictus

Det räcker med att veta att det här är en film om Nelson Mandela - där han spelas av Morgan Freeman - regisserad av Clint Eastwood för att bli taggad på att se den . Trots allt, Mandela själv har sagt att om någon ska spela honom så är det Freeman (big whoop - JAG skulle vilja att Freeman spelade mig i en film om mitt liv), så den är godkänd på högsta nivå.

Problemet med en film om Mandela är ju var fan man börjar någonstans. Han har ju haft ett ganska händelserikt liv, och att se någon sitta i fängelse i 30 år kanske inte är en fantastisk film. Efter att ha tänkt länge och väl åkte i alla fall Freeman och manusskribenten hem till Mandela, och Freeman sa något i stil med: "nu har vi hittat en del av ditt liv som vi tycker verkligen visar vem du är som person..." och innan han hann avsluta meningen svarade Mandela: "ah, VM."

True story - och man kan förstå varför. Mandela och VM är en väldigt inspirerande historia, och Clintan lyckas göra den rättvisa. Till sin hjälp har han i och för sig ett fantastiskt cast - jag kan inte komma på någon som inte gör hur bra som helst ifrån sig - och nästan hela familjen (frun och en av sönerna har hjälpt till med musiken, och en annan son spelar rugbyspelare).

Filmen uppehåller sig aldrig för mycket vid någonting, den drunknar varken i politiken, sporten, eller någons privatliv, och jag tror att den vinner mycket på det. Vi får lära känna Mandela, men mest via andra personer (främst Matt Damons François Pienaar) så han är alltid "mannen, myten, legenden". Det här är en film som handlar om vad som hände, och det är där den håller sig.

Skådespelarmässigt så talar oscarsnomineringarna nästan för sig själva, men bara nästan. Det fanns flesta skådisar vars namn jag inte kan, men som definitivt gjorde precis lika bra ifrån sig - om inte bättre - än i alla fall Matt Damon. Ska man klaga på något tycker jag att man ska klaga på det, eller bristen på andra nomineringar kanske.

Så, för att summera: en inspirerande, sann historia där alla skådisar gör sitt bästa och det faktiskt räcker till. Jag ger den fem rugbybollar av fem möjliga!