Iron Man 2

Så äntligen är Iron Man 2 här! Precis som man förväntar sig så är den full av nice action, one-liners, och självklart the hotness that is Robert Downey Jr. Med de grejerna så undrar man ju om det kan bli en dålig film?

Helt ärligt tycker inte jag det. Jag tyckte den var skitbra, och jag kan inte komma på en enda scen i hela filmen som inte var bra. Det var möjligen en viss vetenskaplig tvivelaktighet där ett tag, men kan man verkligen kritisera en superhjältefilm för att vara ovetenskaplig? Nej, jag tror vi ska droppa det.

Den här filmen bjuder på superbadguyen Whiplash (som aldrig kallas det i filmen) spelad av Mickey Rourke. Förutom att han är fucking badass som Whiplash (säg såhär: Samuel L är med i filmen, men jag utnämner ändå Mickey Rourke filmens Bad MotherFucker) så stjäl han nästan showen som Ivan Vanko. Jag vet inte hur han gör det, men sättet han levererar sina ryskbrytande repliker ("I want my buuurrrrd.") på fick mig att garva nästan varenda gång.

Don Cheadle ersätter Terrence Howard som Rhodey, och han gör det bra. War Machine var med mindre i filmen än vad trailersarna hintar på, men det är för att de har en ganska lång del i mitten där Tony Stark bråkar med SHIELD ("I don't want to get off on the wrong foot here, do I look at the patch or the eye?") och börjar forska lite i familjehistorien. Efter allt det här kan man ju förvänta sig att Avengersfilmen blir bra, och att tredje Iron Man knyter ihop intrigerna fint.

I den här filmen har vi också Scarlett Johansson som Black Widow - och hon är nice. Hennes fightingscener är kanske lite väl långa, men ett skönt avbrott till allt metallklinkande i resten av filmerna. Efter filmen klagades det på att hon alltid posade på ett visst sätt och att det var irriterande - men jag insåg efteråt att det finns en annan person som kör den posen precis hela tiden och det hör jag inte någon klaga på: Iron Man himself! Som vanligt måste tjejer vara perfekta för att slippa kritik i film...

Som film är den här bra, och som uppföljare tycker jag att den lever upp till förväntningarna. Den hintar lagom mycket till en tredje film, den överraskar oss med ett beslut i slutet återigen (inte lika mycket som "I am Iron Man" förstås), men den har en egen plot som funkar och som aldrig känns utdragen.

Till sist måste jag säga att det är ganska uppfriskande med så konsekventa titlar! Numera ska ju filmer alltid heta något med ett kolon, typ "Pirates of the Caribbean: The Curse of the Black Pearl", eller "Prince of Persia: The Sands of Time" för att visa att det finns potential för en uppföljare. Då är det nice med kort och koncist: "Iron Man" följt av "Iron Man 2".

Iron Man 2 får 4 av 5 arc reactors!

Kick-Ass!

Så det här är inte direkt kritikernas favorit. Tja, vem fan bryr sig? Det är vi som inte är kritiker som köper, ser och gillar i alla fall, och då borde det ju vara våra åsikter som räknas eller hur? I think so.

Anyway, ur en icke-kritikers synpunkt, är det nice film?

HELL YEAH.

Jag tror det är svårt att uppskatta den här filmen om man aldrig drömt om att dra på sig en mask och mantel och ge sig ut och kämpa brott, men jag tror de flesta har det i alla fall. Vad jag tror kan vara ett problem med den här filmen är att ingenstans i trailersarna eller intervjuerna har jag läst något om hur otroligt mörk och seriös den är vid tillfällen.

Det här är inte en film om hur en kille drar på sig en våtdräkt och har the time of his life - inte ens en film om hur det är lite jobbigt ett tag när han är otränad och sen blir bättre - det här är en film om hur jävla jobbigt det egentligen skulle vara om faktiskt gav sig ut på gatan och inte var Bruce Wayne.

Och det är ju det som gör den så bra! Som en komedi hade den ju varit nice, men knappast något vi inte sett förut, men som den är nu är den helt fantastisk.

Innan jag glömmer det - Mark Strong. Finns det en bättre som spelar Bad Guys just nu? Jag vet att jag brukar förespråka Jeremy Irons på den posten, men jag tror han har fått rejäl konkurrens just nu.

Inte utan sina problem förstås. Den är lite over the top vid tillfällen, men det är ingenting som man inte kan förlåta. Det enda som jag tyckte var ett problem var Hit Girl. Missförstå mig inte nu, jag älskar Hit Girl och filmen hade lika gärna bara kunnat handla om henne - men problemet är när den är seriös. Hon är ändå bara en elvaåring, och tänker man för mycket på det bara det blir sorgligt. Och speciellt mot slutet när det blir riktigt jävla illa, då undrar man om det kanske är för mycket att göra en riktig karaktär av henne.

Men förutom det är Kick-Ass för 2010 vad Zombieland var för 2009 - en ny inspiration för oss nördar som fortfarande funderar på om det kanske, kanske skulle gå...

Doctor Who: Eleventh Hour

Så jag försökter förklara för min mamma vilken big deal det var med en ny Doctor och varför man ville se det så fort som möjligt. "Det är liksom som vem som sköt JR!". Hon tittade på mig med en blick som sa "mhmm, yeah RIGHT", men vi vet ju alla att jag har rätt i den frågan.

Och vad tyckte jag då?

I LOVE IT. Matt Smiths Doctor är fantastisk, allt emo som var Ten i slutet av säsong 4 verkar ha försvunnit och vi har återigen en Doctor som bara vill se fantastiska platser. Och det är ju faktiskt därför man gillar den här serien.

Att Steven Moffat återanvänder lite av handlingen från The Girl in the Fireplace - fast den här gången med mer fokus på att väntetiden är Doctorns fel - är inte ens ett problem för det görs så bra! Det ger oss ungefär samma motivation som Donna hade, fast lite yngre. Vi har till och med ett bröllop med tveksam utgång...

Och var det bara jag som fick gåshud under hologrammontaget av alla Doctors och fienderna de besegrat?

Det enda jag har att klaga på är namnet på avsnittet. Eleventh Hour? Det kändes som att Doctorn själv kläckte ur sig säkert tio bättre titlar under avsnittets gång.

Sen förstås - klippen från den kommenade säsongen!!!! Det bådar jävligt gott måste jag påstå: inte bara är cybermen och daleks tillbaka (jag älskade militärdaleken!), utan även änglarna samt en jävla massa typer jag inte kände igen... och var det bara jag eller fick man se en kort glimt av Bill Nighy där på slutet!? Fan, vi har en underbar vår att se fram emot...