"Are you insane?"

Vad jag tillbringat de senaste fyra dagarna med (inte YouTube, utan Scrubs).

That's enough of that shit.

Melodifestival 2008 - vinnaren!

Säga vad man vill, men med Charlotte som vår... taleskvinna... sångskvinna, whatever, så kommer vi nog ha ganska bra chanser att klara oss i ESC i alla fall. Vilket alltid är skönt.

Fast vad man vill säga är väl att Linda Bengtzing förtjänade att få åtminstone några poäng från folket!

That's enough of that shit.

Stjärnport Atlantis: Krigets rov

Jag har funderat lite på varför Stargate Atlantis är en av de sämst översätta serierna i mänsklighetens historia. Visst, alla serier råkar då och då ut för några taskiga översättningar ("Dan Jackson" är väl en av favoriterna från SG-1), men SGA verkar konstant drabbas av någon sorts idioter till översättare.

The Ancient, t ex, är alltså översatt till " de gamla". Vilket, eh, tja, inte låter hälften så bra som engelskan. "De Antika" låter inte heller särskilt respektingivande, men ibland undrar jag om jag inte skulle föredra det ändå, för "gamla" låter verkligen för jävligt.

Och Puddle Jumper! Hur många översättningar har vi sett av det egentligen? Vi har ju det helt obegripliga "myggan", och klassiska "pölhopparen" (ofta förkortat "hopparen"), eller helt enkelt "jumper". Vilket låter som en gammal tröja, men ändå klart bättre än de andra. Jag undrar om det går att ge det ett snyggt namn..

Wraiths är också svårt, och det enklaste där är ju att helt enkelt KALLA dem wraiths. Så översättningar i stil med "vålnaderna", "Vålnaden" (som om det är en enda sak), och "wraitherna" är liksom inte bra de heller. De är faktiskt riktigt bra exempel på sånt som belönas med IG-bullar.

That's enough of that shit.

Günther?

Herregud, vilken skillnad tio år och lite hår kan göra!

James Michael Tyler, från Vänner, och som psykolog i Scrubs.

That's enough of that shit.

Lost: The Constant

Så jag fick två SMS direkt efter avsnittet. Trams som sa att hon gillade avsnittet, och sen Chriss som konstaterade att "det här kan vara det bästa Lost-avsnittet någonsin". Jag måste nog göra mer seriös research innan jag kommer med liknande påstående, men det tar sig utan tvekan in på en topp fem. Lätt det bästa avsnittet sedan säsong ett tog slut.

För det första har vi äntligen lite interaktion mellan Dessie och Sayid, även om jag måste erkänna att efter slutet kunde man ju inte slasha dem ens om man ville - delen med Dessie och Penny var alldeles för bra för det. Men annars gillade jag verkligen att se dem ihop (D och S, alltså).

Nu undrar man ju förstås om Desmond och Penny kommer bli seriens driva framåt-par istället för typ Kate och hennes killar. Det vore roligare, mest för att då har man ju ett perfekt ställe att avsluta på. För även om jag helst vill ha kvar Dessie på ön, av själviska orsaker, så vill jag verkligen att han ska få vara lycklig med sin Penny! Det förtjänar han.

Jag vet inte riktigt mer vad man ska säga, ett avsnitt om Desmond kändes verkligen som något man behövde nu. Det har varit bra avsnitt, men jag börjar tröttna lite på allt som har med Kate och Jack att göra, så en liten paus var trevligt. Och sen väntar vi på den spännande avslutningen...

That's enough of that shit.

The Starter Wife

Enda anledningen till att jag bestämde mig för att titta på serien igår var för att jag inte orkade byta box till TVn och se House, men det var ett ganska bra beslut i alla fall. Debra Messing är inte alls som hon är i Will och Grace, vilket jag måste erkänna var lite förvånande.

Dessutom gillar alla (njaej, men många) att se hur det går till i the dirty life of the rich and famous, och det får vi ju här. Cynisk, check! Göra något bra av något värdelöst, check! Det är ju perfekt.

Att mäta vänskap i huruvida man delar Prada-skor eller inte är också ett helt genialt koncept, måste jag säga.

That's enough of that shit.

Supersize me

Det finns två saker jag känner att jag riktigt orkar engagera mig i politiskt: miljön och folkhälsan. Den här filmen är, enligt mig, en jättebra introduktion till varför man aktivt bör motarbeta McDonalds och andra snabbmatsföretag. Jag har inte sett Snabbmatslandet än, men jag har läst boken (och jobbar igenom bokversionen av den här filmen), och den här är otroligt mycket mer lättsam än vad den andra var, fast ändå innehållsrik.

När man ändå visar En obekväm sanning för elever runt om i landet, skulle jag inte ha något emot att man började visa den här också. Nu ligger vi inte i närheten av lika illa till som amerikanerna, men det är alltid bra att ta det säkra för det osäkra, speciellt som att fetma blir ett större och större problem i Sverige.

Som dokumentärfilm är den intressant, tankeväckande, och underhållande. Vilket gör att man inte lider sig igenom den, även om jag inte förväntar mig att alla ska sluta med snabbmat som undertecknad.

That's enough of that shit.

Svindlarna säsong 1 äntligen på DVD

Jag kommer aldrig kunna bestämma mig om jag gillar den här serien eller Stargate SG-1 bäst, men den är helt klart en av mina absoluta favoriter. När nu första säsongen äntligen släppts i Sverige (jag ljuger inte när jag säger att jag väntat i över tre år) har jag dessutom chansen att göra en mer djupgående undersökning av vilken som är bäst (jag tippar på delad etta).

Jag tycker själv att det här är en intelligent, underhållande, och samtidigt genial TV-serie. Vi vet att vi hejar på bad guysen, men samtidigt kan man inte låta bli att tycka att det de gör ändå är rätt. Jag vet inte hur många saker där jag velat testa - kanske borde det varit mitt projektarbete? ;P

Karaktärerna är dessutom totalt likeable, vilket är mer än jag minns det som. Jag brukar komma ihåg att de är nice, men nu när jag sett om det ordentligt inser man att de är mer än det, de är bra karaktärer. Vi har dels kemi mellan dem, vi har möjligheten att shippa några av dem (men inte slasha!), och en intressant bakgrundshistoria på några, medan andra måste driva fram historien för att något ska hända. Vilket är den perfekta kombinationen.

Jag ser så fram emot säsong 3 senare i år.

That's enough of that shit.

Melodifestivalen 2008: Andra Chansen

Man ska egentligen inte gotta sig i andras olycka, men att Carola åkte ut mot Nordman kan vara årets bästa händelse. Att hon dessutom inte klarade av att behärska sig när resultatet kom gör mig bara lyckligare (min pappa tycker att hon ska ha eloge för det, eftersom det är väl självklart man blir besviken när man åker ut, själv anser jag att det inte gäller för nämnda schlagerhäxa).

Fast jag tror inte Andra Chansen som koncept blir långlivat. Ingen av låtarna där placerar sig ändå bra, för de har ju redan förlorat en gång. Det är bara kul med extra mycket schlaget.

That's enough that shit.

Pin

En sak dyker upp i huvudet på mig varje gång jag börjar tänka på den här filmen: hobbypsykologiskt sett är det en väldigt intressant film. Schizofreni är intressant, speciellt när det tar uttryck i paranoia och omedvetna multipla personligheter.

Det är bara det att som film gör det sig verkligen inte bra. Den är inte det sämsta jag sett, men den är aldrig läskig nog för att räknas som en bra skräckfilm, och den är aldrig underhållande nog för att egentligen klassas som en bra vanlig film. Den mest är. Att det är samma person som skrivit novellen som den baserar sig på som skrivit Djävulens advokat är inte det minsta förvånande, även om jag skulle föredra den senare framför Pin.

Nej, ska man se den här är det nog mest för att man se filmer med David Hewlett innan han blev Rodney McKay (vad hände egentligen med hans näsa?), eller för att man vill se Terry O'Quinn med hår...

That's enough of that shit.

No Country For Old Men

En sak som slagit mig när jag läst recensioner av filmen (Empire och Total Film gav den asbra betyg så trots ointresse läst jag dem ändå) var att trots att de inte sa något om handlingen (man förstår att Tommy Lee är polis och det finns bad guys), så kände jag - varje gång - ett enormt behov av att se filmen.

Och jag förstår varför det är så: för vad ska man säga om filmen? Det är svårt att säga något konstruktivt, handlingen är genial (kanske tack vare boken, I wouldn't know), dialogen (när den existerar, Tommy Lee står nog för det mest) klockren, och det går inte ens att förklara hur den är filmad. Den förtjänar sina Oscars.

Så istället för att försöka vara djup och förklara för folk varför de ska se den, nöjer jag mig med att säga att folk som läser ska se den. Den påminde mig lite om Good, Bad and Ugly, mest för att min lärare en gång förklade det geniala med den i att "det är långa scener där de bara sitter och äter!", och det är samma sak här. Det är långa scener som i andra filmer skulle vara helt poänglösa, men inte här - hela filmen är fan en äta-scen. Det går verkligen inte att recensera den här ordentligt.

Jag läste på IMDB att de flesta actionscener är tagna ord för ord ur boken. Bara det är ju helt fantastiskt.

That's enough of that shit.

Lost: Eggtown

Vad ska man säga? Vi fick se Sawyer i bara kalsongerna, Kate som ansvarstagande mamma, Locke som självutnämnd president, och Jack som fortfarande inte är emish. Vi vet också att Desmond och Sayid är ute på villovägar, ska de kanske krascha på en egen ö och få en egen spin-off-serie?

Det vore onekligen en intressant tanke.

Faktum är att nu i efterhand undrar jag om man fick svar på några frågor i det här avsnittet? Det svarade på de flesta som dök upp, gav oss en del nya, och vi fick iofs veta mer om framtiden, men något som hjälper oss att komma på what the fuck that is up? Nej, inte direkt.

Fast det är klart. Det var väldigt välkommet att det inte var Sawyers barn, även om jag är väldigt orolig för Claire nu.

That's enough of that shit.

TV4 Science Fiction

Canal Digital får in kanalen 1 april, vissa har inte ens förhandlat klart, och ComHem får den inte över huvud taget.

Det får mig att undra vilka det är som ska kunna titta egentligen?

That's enough of that shit.

När verkligheten (nästan) överträffar filmen

Total Film (February 2008) hade en väldigt intressant artikel om vilka filmhjältar som finns i verkligheten, typ Rocky, Indiana Jines, John McClane, och så vidare. Fast jag kände redan till real life Indy, Hiram Bingham (bilden) - som hittade Machu Picchu.

Hur som helst fick den artikeln och några till mig att inse att jag inte direkt kan välja mellan den och Empire, så att spendera äckligt mycket pengar på filmtidningar varje månad verkar vara en vana som håller i sig. Varför gör britter så bra filmtidningar?

That's enough of that shit.

LA Ink nästa vecka

Tror vi på LA Ink? Nej. För Kat är inte en person som kan driva en tatueringsstudio, hon är för självupptagen för det. Det är för mycket "jag gör BARA den här sortens tatueringar" för att det ska kunna hålla i längden.

Vi får se vad för typer som mer är med. Tune in next week for more.

That's enough of that shit.

Melodifestivalen 2008: deltävling 4

Jag hoppas verkligen att Linda Bengtzing placerar sig bra i finalen, för hon förtjänar det. Det var en bra låt (de kommer växa på oss), och framträdandet var galet bra (kläderna! killens hår! kilten!).

Fast jag har väldigt lite över för miss "50 kilo är min idealvikt" till vänster. Låtens refräng är dock livsfarlig.

That's enough of that shit.

Stargate Atlantis: This Mortal Coil

Jag gillade dagens avsnitt! Det får en att tänka på massa spännande saker, typ vad man skulle känna själv om man upptäckte att man var en kopia av någon och att ingenting man trodde hänt egentligen hänt en själv, eller hur man skulle reagera om man träffade någon som var exakt som en själv. Det är kanske inte den mest nyskapande av idéer, men den är intressant.

Fast Rodney i slutet, när han kommenterade att "it's like Carson all over again", och att han inte var redo att möta sorgen än och allt. Jag var typ såå nära att börja storgråta då, det var så himla fint!

Fast slutet, med pipande skepp... det var nästan lite fånigt. ;P

That's enough of that shit.

Private Practice

Okej, så jag har inte sett Grey's Anatomy, men efter att ha sett reklamen på TV4 tillräckligt många gånger kände jag att det kanske var värt att ge Private Practice en chans ändå. Och nu är jag ännu mer taggad på att faktiskt se Grey's någon gång än vad jag var innan.

Eftersom jag inte sett Grey's så kan jag alltså inte uttala mig om hr Addison är eller varför hon blev så populär. Förutom hennes svamlande i slutet (som jag sett i jag vet inte hur många TV-karaktärer redan?) verkade hon inte särskilt speciellt - men det gör ingenting. De andra karaktärerna verkar (och är säkert) tillräckligt utflippade för att kunna bära upp en helt egen serie.

Det är svårt att uttala sig helt och hållet efter bara ett pilotavsnitt, men vad man garanterat kan säga är i alla fall att det är värt att ge serien en chans. För det började bra.

That's enough of that shit.

Lost: The Economist

Innan jag säger något mer, låt mig öppna med följande: RAAAAAWRRRRRJEOGIJRPFÖMORHGMAAAAAAARGGHHH! Så. Det var min förkortade reaktion på hur otroligt jävla snygg Sayid var i det här avsnittet. Liksom, jag dog. Flera gånger om. Faktiskt så pass många gånger att jag inte trodde jag skulle börja leva igen. Det gjorde jag, men det var nära.

Sayid, Jack, Kate, Hurley. Det saknas två ur Oceanic Six, för jag är inte säker på om Ben verkligen räknas dit? Eftersom han inte var med på flyget från början, och det lär ju flygbolaget vara väl medvetna om, så har jag svårt att tänka mig att de skulle kompensera honom för något. Om han inte låtsas vara någon annan, förstås, men det har jag också svårt att tänka mig.

Över huvud taget tror jag inte Ben kan lämna ön så att folk får veta det, för då kommer det ställas frågor och vi vet ju hur mycket han fullkomligt älskar att komma med svar. Hah. Nej, vid det här laget känner vi lost tillräckligt väl för att veta att det inte är så enkelt som det verkar. Herregud.

Den uppenbara teorin är ju att Sayid får veta något på båten som gör att de som är kvar på ön måste skyddas (det har ju redan nämnts i och med Hurleys flashforwards), och att Ben vet vilka de och hur man gör det bäst. Så Sayid hänger med tillbaka och börjar döda folk. Jag är säker på att någon annan kan formulera det bättre, men det är något sådant jag tror.

Dessutom tror jag inte att Sawyer är med Kate som man "borde" tro efter sista avsnittet i säsong 3. Helt enkelt för att det finns ingen anledning att hålla det hemligt. Om alla istället drar slutsatsen att "jaa, så är det", och sen är det någon annan, då är det mer... Lostigt, liksom. Plus att jag tror verkligen inte att han skulle ändra sig och sticka tillbaka bara för att typ Kate säger det? Det finns inte en chans att de kommer leva happily ever after.

Hm. Men mer Sayid som dödar folk. Mer Sayid över huvud taget.

That's enough of that shit.

Ed Quinn goes 40

Ed Quinn, som var med som den eventuella onda typen i Eureka, fyller fyrtio!

Det firar vi med att önska att vi följt Eureka lite mer och dreggla över killar i kilt.

That's enough of that shit.

Best writing

Jag har som sagt inte sett filmen, men jag läste en artikel om hon som skrev Juno, och ärligt talat kan jag inte tänka mig någon som förtjänade det priset mer.

Heja!

Det enda som saknas nu är lite klipp på YouTube så att jag kan få se hur snygg Harrison var...

That's enough of that shit.

And the winner is...

Det slog mig, när jag kollade nomineringarna, att jag inte har sett en enda av filmerna som är med. Jag har velat, men inte haft råd.

Kinesiskt nyårslöfte: se mer film på bio.

That's enough of that shit.

Melodifestivalen 2008: deltävling 3

Äntligen något bra i Mello! Tidningarna har dissat det, men jag tycker dagens deltävling var den bästa hittills. BWOs låt var underbar, men Patrik Isaksson gjorde mig jättebesviken. Även om han ändå var bättre än många andra (jag nämner inga namn, men för att citera "varför sjunger folk på dialekt!?").

Det jag inte förstå är hur Eskobar kunde komma sist. Jag gillade verkligen den låten.

Nästa vecka är det dock spännande som fan. Yes, yes.

That's enough of that shit.

Desperate Atlantis

Jag kände mig otroligt grym som kände igen den onde vetenskapsmannen från Stargate Atlantis idag som Rex van de Kamp ifrån Desperate Housewives. Inbillade jag mig bara, eller var han mycket fetare i SGA? Jag kände i stort sett bara igen rösten...

That's enough of that shit.

Kim Possible säsong 4

Nackdelen med att inte ha sett så mycket Kim Possible på engelska (jag har visserligen de tre första säsongerna samt filmerna på engelska på datorn, men jag har förutom filmerna bara sett ett sånt avsnitt tror jag), är att jag har svårt att ha en objektiv bra åsikt om fjärde säsongen.

Recap: de tre första säsongerna är oslagbara. Jag kan se dem hur många gånger som helst, om det inte vore för att Disney Channel ändrat sin tablå skulle jag nog fortfarande gå upp och äta frukost framför ett avsnittet varje morgon. Det är lätt Disney Channels bästa serie, av många anledningar.

Säsong 4 har en del ändringar. De allmänna är typ det faktum att Ron och Kim är ihop. Seriously, jag gillar inte det - jag tycker inte de är ett bra par. Fast det har en så liten del av varje avsnitt att det känns helt värdo, men det är sånt man får acceptera (anledningen är ju att de blev ihop i sista filmen, och de kan knappast bara göra slut bara för att det fortsätter, så det får gå). Sen har de ändrat introt. Musiken är liiite annorlunda inbillar jag mig, och de har bytt ut en del klipp. BAH.

Nej, jag tror det jag stör mig på är de svenska ändringarna, aka röstutbyten. De har nämligen bytt ut Kims röst! Allvarligt! Den gamla rösten är perfekt, den enda som är bättre är han som har Rons röst (han är kvar iaf, thank god!), och hon som ersätter är... inte alls lika bra (jag tror det är Ellen Fjaestad). Det är något som är fel i tonen på hennes röst. Vilket gör att allt känns fel, även om de flesta andra röster är kvar (men inte alla), så drar det ner på det alldeles för mycket.

Så för att få höra Ashley Tisdale som den nya skurken, och för att slippa störa mig på såna där dumma svenska detaljer, funderar jag på om jag kanske inte ska ge säsong 4 en chans på engelska ändå. Även om det kommer bli en väldigt svårt omställning. Men ja, vad gör man inte för sin favoritserie?

That's enough of that shit.

Lost: Confirmed Dead

Jag hatar inte Lost än. Det är galet, ju. Jag trodde att kanske, kanske, skulle jag hata det här avsnittet och så var vi tillbaka där vi började. Eller nej, där det slutade, men ni förstår vad jag menar.

Det var kanske inte lika bra som förra avsnittet, men å andra sidan hade det varit läskigt om det varit det. Då hade jag slutat kolla direkt, för serien hade gjort mig såå besviken vid minsta lilla felsteg, och ja, ni förstår. Så det är inte en dålig grej.

Som Trams redan sagt - SAWYER. Förutom lilla detaljen med hans känslor för Kate är han ju precis så bad-ass som man vill ha honom. Kanske lite cp att alla säger James plötsligt, men förutom det är han äntligen så att man känner igen honom. Och jag gillar verkligen honom när han är sån (på ett karaktärsmässigt plan, förstås, i verkligheten, som inte har något med det här att göra, skulle jag inte göra det), jag hoppas han fortsätter. Jag vill inte, har aldrig velat, och kommer aldrig vilja att Sawyer gör en Han Solo. Mest för att Kate inte är Leia.

Sayid valde helt fel sida. Allvarligt. Dock känns det inte som att han är en av Oceanic Six, för... jag vet inte, bara en känsla jag har. Tune in next week när jag blivit motbevisad, förstås, men han kan inte - for the sake of all the slashers in the world - lämna Desmond. Och att Desmond inte skulle gått med Locke och dem är helt otänkbart, faktiskt. Då lämnar jag serien (varför var han i så fall inte med i avsnittet? För att sno Chriss teori var han ju såklart så deprimerad över bristen på Sayid att han gick runt och deppade och runkade i djungeln hela avsnittet. Såklart).

Det enda mer värt att kommentera på är nog Locke, men jag tror inte det är nödvändigt. Han är sååå säsong 1 och Locke säsong 1 är bäst. Och det är synd att han inte sköt Ben (just den delen är nog mer Locke säsong 3, I'll admit), men förhoppningsvis - även om det är en dum sak att hoppas på - kanske vi får några svar nu. Självklart ackompanjerade av ett dubbelt så stort antal frågor, men det har vi väl lärt oss att leva med vi det här laget?

That's enough of that shit.

The New Adventures of old Christine

Jag känner att jag haft en bra TV-dag. När jag kom hem efter en ogivande skoldag lyckades jag slå på TVn precis i tid för att se Christine, Gilmore Girls (gick oväntat bra att hoppa över typ fyra säsonger), Vänner, och sen typ Simpsons och That '70s show och tisdagsstandarden House och Gossip Girl (en brud vars namn är svårstavat var med i båda serierna, skrämmande).

Christine, eller The New Adventures of old Christine om man ska vara sån, är förvånansvärt nice. Dels för att jag är svag för sitcoms (dock finns det ju undantag som typ Våra värsta år och Tredje klotet från solen som man vill skjuta sig av), men också för att det är den enda jag kan komma på rakt av som faktiskt handlar om en kvinna. Jag ska inte analysera det allt för mycket, men de flesta serier brukar åtminstone dela huvudpersonsinnehavarna om det inte är män. Så det är ju trevligt om inte annat.

Och, eh, vi vet ju vad jag tycker om Julia Louis-Dreyfus. 0:)

That's enough of that shit.

American Idol

Slutet på dagens American Idol var helt jävla galet. Det kan ha varit den mest absurda typ jag någonsin sett där, inklusive han (HAN!) som var utklädd till Leia.

Fast å andra sidan - vem älskar inte Simon? Han förtjänar ju lätt att man skriver hyllningssånger till honom, fast kanske lite bättre än den som framfördes i programmet.

Men det var rätt catchy. I aaam your brooother, your best friend for eeever... YouTube, anyone?

That's enough of that shit.

P.S. Ryktet går i Korridoren att hoggyfontänen skymtade förbi i Kungamordet. Awesome! D.S.

Miami Ink

Ami James från Miami Ink är ju utan tvekan den enda killen som ser bra ut utan hår. Jag kan inte komma på nån annan - och han är snygg.

Det sjuka är att Miami Ink är en så bra serie som det är. Den handlar liksom om tatueringar? Men det är, jag vet inte, väldigt intressant. Inte bara pga alla cpmänniskor som kommer in och blir tatuerade, även om de är... mest intressanta. Vissa mer än andra.

Dessutom blir man så sjukt taggad på att tatuera sig när man ser det. I alla fall blir jag det.

That's enough of that shit.

Melodifestivalen 2008: deltävling 2

Det enda man kan säga är väl: IN YOUR FUCKING FACE, CAROLA. Schlagerhäxan number one kan känna sig rejält ägd, även om Ola borde ha gått vidare.

That's enough of that shit.

Oscarsgalan 2008

Jag tror Oscarsgalan motarbetar mig i år. För när jag äntligen bestämt mig för att titta? Då går den på en kanal Chriss inte har (och ja, jag åker dit dagen innan).

Och när jag tänker "äh, får titta nästa år", då blir man upplyst om att Harrison Ford ska presentera ett pris. Nu måste jag ju komma på ett sätt att få titt.a

Damn it.

That's enough of that shit.

Trailern äntligen ute!

Allt jag säger är att du, just du, vill gå in på http://www.indianajones.com/ och se trailern. I HD. För det är så jävla värt det.

That's enough of that shit.

Lost: The Beginning of the End

My abusive boyfriend just got back, and I think he's here to stay. Damn, vad är det här? Under det senaste året (säkert mer!) har jag sett hur han gått ifrån mig, och jag har slutligen insett vilket kräk han är och han egentligen inte var så bra från början. Sen stack han - äntligen! - och lämnade mig ifred i sex månader, och vad händer? Han är tillbaka och jag tror jag börjar bli kär igen.

Är det bra? Är det dåligt? Är det ens (det måste vi fråga de undermedvetna zenbuddhistiska munkarna om)? Som Trams sa: "Det är !?!? Det är en abusive boyfriend vi pratar om här! Han kan lämna oss sönderslagna igen! Men han kan också vara helt underbar! Det går inte att veta!!". Det enda vi med säkerthet vet är detta: det är här. Och onsdagar is back on (bet's on!).

Det går inte att beskriva, fandamnit, när hände det här egentligen? Plötsligt sitter jag och skriker "FUCK YOU, LYSSNA PÅ LOCKE" (ja, jag är en BALDie), "KYSS HONOM KYSS HONOM KYSS HONOM", och grät när man fick se Charlie igen. Jag suger, men det är inte mitt fel, det är min abusive boyfriend som gör det mot mig.

Det är som Jack på slutet. Han trodde att det skulle räcka med att ta sig ifrån ön (eller att serien tog slut), men det visade sig att det kommer ta hela livet att ta sig därifrån för fanskapet kommer alltid kalla på honom (om fanskapet är serien eller ön vet vi inte). Vi är körda, för abusive boyfriend is back, och han lovade att titta in igen på onsdag nästa vecka.

Hoppas han har hunnit skärpa till sig själv under de där sex månaderna.

That's enough of that abusive shit. For now.

Armageddon

Varför har jag inte sett den här filmen tidigare? Alla säger att den är bra, den har legat inspelad i min filmlåda sen förra gången den gick på sexan, och jag har haft tid. Jag antar att jag bara är dålig helt enkelt.

Förjag insåg efter ungefär fem minuter (dvs så fort Bruce Willis kommit in i bild) att det här är en film man borde sett. Första timmen har en helt underbar stämning över sig, man blir sjukt upplyft av det (jag vet, för jag tog en paus efter det och såg House och Gossip Girls innan jag fortsatte med filmen), och sen fortsätter det och då är visserligen den känslan försvunnen, men utan att det blir dåligt. Kan det bli dåligt med Bruce Willis som räddar världen?

Sen kom Peter Stormare (hur olika karaktärer, den ena mer cp än den andra, konstant avlöser varande är fucking amazing), och då visste man ju att det inte kunde bli dåligt. Peter Stormare som ryss (eller italienare ;P) är ett fantastiskt koncept, och han är så "internsivt cp" (Zackrids ord, dock om nåt annat) att det inte går att inte gilla honom. Är det en slump att svenskar alltid spelar ryssar på film btw? (Eller danskor, som jag har för mig att Dragos fru är i Rocky IV)

Det enda jag stör mig på är slutet - och jag antar att alla som sett den gissar varför. Jag vet, jag vet, någon måste dö. Några måste dö. Men varför var de som dog tvungna att göra det!? Självklart var det grymt snyggt hur de gör det, när man tänker på hela "jag lovar att komma hem"-grejen och sen att man tvingas bryta den och så, ja, det är klart. Jag förstår varför det passar i historien (man blir helt förstörd på sånt där efter Stranger than fiction), men ÄNDÅ. Jag gillar inte. :(

I övrigt läste jag på IMBD att Michael Bay sagt att han var medveten om alla faktafel och skit i filmen, men valde att strunta i dem. "It's a movie and not many people know about it", för att citera. Vetenskapskvinnan i mig är sjukt upprörd, men jag tycker det är bra att han är medveten om sina fel ändå, så jag tror jag kan förlåta det. Till skillnad från andra saker.

That's enough of that shit.

Freak-TV

Vilken bra TV-dag det var, för en freakshow-nörd som jag! Outsiders, alltid lika intressant om än hyffsat sjukt med en tjej som var rädd för rör? Jag vet att man inte ska skämta om fobier, jag råkar ut för det jämt, men just rörfobi och "de sitter ju fast där på väggen"-kommentarerna var så kul. Min manetfobi känns plötsligt normal och befogad liksom!

Sen American Idol, länge sen jag tittade på, men jag orkade inte engagera mig i Ladykillers faktist. Seriöst, varför försöker man ens göra en svensk version av det här? Det är Simon som gör skiten (och den söta programledaren :P), och inte ens när Idoldomarna är som bäst är i närheten av Paula eller Randy. Så varför bryr man sig? Eller snarare, varför försöker de vara dissiga?

Till sist 216 kilos tonåring, som jag redan sett, men alla som känner mig vet hur mycket jag älskar tjockisdokumentärer. Den här är dessutom riktigt bra, för man märker ju att det blir bättre i slutet. Det är så jobbigt med t ex Fetman tog hennes liv, för där dör hon ju, och det är knappast vad man behöver uppleva på en måndag. Därför är den andra mycket bättre, plus att det är en intressant historia, bland annat för att de påpekar skillnaden mellan henne och hennes bröder.

That's enough of that shit.

Indy's hat and jacket

Det finns en ny, hyffsat rolig film ute på IndianaJones.com. Och det är bara fyra dagar kvar tills trailern släpps! :D

That's enough of that shit.

Melodifestivalen 2008: deltävling 1

Ja, vad ska man säga? Första deltävlingen är alltid en besvilkelse. Det var inte ens så awesome som förra året när jag kunde tala om exakt vilken placering alla bidrag skulle få (ett partytrick som Martin var enormt imponerad av, vill jag minnas), det var bara tråkigt. Knappt att pausunderhållningen var bra, vilket sög. Ge mig schlagersagan igen!

Det som var riktigt bra var dock inledning. Lasse Berghagen som ondskefullt geni som leder en maffia, det skulle jag verkligen vilja se en långfilm om.

Dessutom lyckades jag, via kortslutningar i hjärnan, blanda ihop Christer Sjögren och Christer Björkman. Behöver jag säga att jag blev tokbesviken när jag insåg mitt misstag?

That's enough of that shit.

Seinfeld säsong 1 & 2

Jag har alltid undrat varför Seinfeld säsong 1 & 2 bara går att köpa tillsammans. Sen började jag ta mig igenom min brors samling, han är ju komedinörd trots allt (på riktigt, han älskar verkligen komedier, stand-up, osv, inte bara standardgillar), och insåg svaret: säsong 1 består av fem avsnitt. Det är skumt, egentligen. Men det är bra avsnitt.

Aja, en sak som slagit mig är hur snygg DVD-boxen är! Kolla hur skivorna ligger liksom, jag blir lycklig bara av att tänka på det! Det finns säker fler boxar som har så, men jag vill inte minnas att jag sett det innan (Scrubs-boxarna har något liknanade, men inte riktigt) i alla fall. Wow, liksom!

Seinfeld är - i min värld i alla fall - en jävligt underskattad serie också. Jag vet inte varför, jag har alltid uppskattat de få glimtar jag sett på TV (monologen om ex och trollkarlar kan vara den bästa jämförelsen jag hört), men har aldrig tagit mig tid att engagera mig. Det har jag nu, och jag är fast. "Vad handlar det om?" "Nä, ingenting, men det är jävligt bra".

Vore jag lesbisk skulle jag bli ihop med Elaine. Har jag insett. "Did I say that out loud?"

That's enough of that shit.

Benchwarmers

Det finns en del filmgenres jag verkligen gillar. Bland annat har vi nördfilmer, feel good-filmer, och såna som handlar om hur bra sport är. I den här får man precis allt det där, med en touch av sci-fi. Blir det bättre?

Det som är så bra med den här filmen är att den säger att nördar också får spela baseball. Det finns hur många filmer som helst som handlar om att ghetto-kidsen, de fattiga, tjejerna, whatever, ska få spela, men vafan, när ska nördarna få spela? NU.

Dessutom är den en orgie i nördigheter. Och jag skojar inte, jag har aldrig sett en film där jag suttit och seriöst undrat om det inte vore värt att slänga sig på TVn och kanskekanske komma med i filmen. Wow.

Det här är min nya feel good-film. Så lätt.

Starring: Rob Schneider, David Spade, Jon Heder, Jon Lovitz

Gossip Girl

Allt började i somras. Jag skulle åka tåg en kortare tid och behövde något att läsa, och plockade upp Gossip Girl i bokhandeln. "Det här verkar sämst", tänkte jag för mig själv: "det måste jag läsa" (jag antog att inget som verkade så dåligt kunde faktiskt vara så dåligt). Så jag köpte vad jag trodde var första boken och läste den. Precis lika dåligt som jag misstänkte, men det visade sig att det var bok nummer två och något väldigt mystiskt fick mig ändå att vilja läsa vidare. Så jag införskaffade bok ett och tre och på den vägen är det: jag har läst GG, men jag hatar dem.

Dock tänkte jag efter och kom fram till en sak idag: Gossip Girl skulle kunna göra sig bra på TV. Idén är ju rätt rolig, och om man bara gjorde vissa karaktärer lite mer mänskliga så skulle det verkligen fungera. Och det gör det.

Förutom en sak: Gossip Girl själv. Tog man bort den där jäävla berättarrösten som likt Troi states the obvious hela tiden och suger all stämning ur scenerna skulle den bli ungefär tiotusen gånger bättre. Vilket skulle ge den det genomsnittliga betyget "genomsnittlig", vilket den i sig uppger genom att Rufus Humphrey är sjukt snygg.

Säger det någonting? Tja, att serien borde vara bra och inte är det. Att den har den fascinerande egenskapen att vara totalt jävla värdelös och ganska bra i samma scen. Att killarna som ska vara "hunkar" till större delen är skitfula (att jag faller för den äldsta karaktären säger kanske mer om mig än om dem, men vem vet?). Att den enda karaktär som är rolig har blivit totalt förstörd i vad jag bara kan anta är ett försök att förmänskliga henne. Att jag antagligen kommer titta igen nästa vecka bara för att få se mer Rufus.

Det är nog allt det säger.

That's enough of that shit.

Ricky-Dean goes 58 (and MacGyver too!)

Ricky-Dean fyller år idag, och karaktären MacGyver också, och för att kunna fokusera på lite trevligare saker kommer här två listor om honom:

Jack O'Neills 5 bästa repliker

1. 1. "You all know I take great pride in my title as Mr. Positive, however..."
2. 2. "It's "O'Neill," with two L's. There's another Colonel O'Neil with only one L, and he has no sense of humor at all." (Självklart bara rolig om man förstår referensen till filmen)
3. 3. "There's a man... He's bald and wears a short-sleeved shirt, and somehow he's very important to me. I think his name is Homer."
4. (Teal'c: "I have read of a place where humans do battle in a ring of Jell-o.") "Call Daniel."
5. " You ended that sentence with a preposition. Bastard."

De 5 bästa MacGyverismens

1. Allt som involverar gem
2. Eldkastare av en cykel
3. Stoppa syra med choklad
4. Spränger bilar med kottar
5. Klättra i berg med tältpinnar

That's enough of that shit.

R.I.P Heath Ledger

Jag vet inte vad jag ska säga riktigt. Alla jag känner deppar, jag har pratat i telefon med Dreaner i typ en halvtimme för att se till så han inte gör nåt dumt.

Det går inte att säga nåt. Det är för hemskt bara.

That's a wrap.

Indy 4: trailern för trailern

Inte nog med att man nu kan se en kort, men fantastisk, rundtur i Indys hus på IndianaJones.com (alla videor där är helt klart sevärda!), det har dessutom släppts ett datum för när trailern släpps: midnatt 15 februari! Vet inte riktigt när det är svensk tid, men har man tur kan man ju få ett perfekt slut på Alla Hjärtans Dag (som, in case of singelliv, firas bäst med massvis av choklad och Harrison Ford-filmer).

I övrigt: Vanity Fair och Empire Magazine, någon som vet var man hittar dem i Sverige?

That's enough of that shit.

Harrison Ford om ålder

“As I told Sean, I’m getting old enough to play my own father, so we don’t
need him, anymore.”
- Harrison Ford, om att Sean Connery inte ska vara med i Indy 4,
http://www.msnbc.msn.com/id/22653902/#storyContinued

Han är oslagbart bäst helt enkelt. ;P Och den nya promo-bilden är väldigt awesome, måste jag säga. Ny bakgrundsbild på datorn, helt klart.

That's enough of that shit.

National Treasure: Book of secrets

Det är ett bra år för skattjakten. Okej, man ska inte ta ut nåt i förväg, men Indy 4 kommer bli bra. Och för mig, som väntat sen 2005 på uppföljaren till filmen som fick mig och Chriss att tillbringa ett helt lov med att googla efter olika skatter man kan leta efter, så var det här inte heller dåligt.

De recensioner jag läst har uteslutande varit kritiska. "Nicolas Cage är en tråkig skådis", "filmen är för patriotisk", "min mamma dog mitt under filmen", et c, et c. Det enda folk verkar hålla med varandra om är att Riley är bäst i hela filmen, och jag tror ärligt jag gillade honom mer i första (okej, jag hade mer än gärna läst hans bok, men ändå).

Det jag kommit fram till är följande: gillade man första filmen gillar man den här. Jag älskade första filmen, och jag tycker den här är nästan lika bra. Jag måste nog se om den för att säga om den är bättre, men ja, den håller måttet liksom. Jag fattar inte varför alla tycker den är så dålig.

Den har dock inte riktigt klarat sig utan det som jag kallar High School Musical-syndomret (eftersom det var i och med andra filmen där jag började tänka på det): att man brainstormar och kommer på sjukt mycket bra idéer men sen känner att "I really can't kill my darlings" och inte gör det heller. FÖR MYCKET i samma film, det blir jobbigt. Lyckligtivs går den här filmen bara över den gränsen lite grann, men det märks.

Sen vet jag inte om det var jag som var dålig eller filmen som var rörig, men det hände typ några gånger att jag verkligen inte hängde med i vad som hände. Wuut, liksom, tänkte jag och så hade nåt HELT OVÄNTAT hänt. Måste definitivt se om den för att ta reda på vad som var upp med det, liksom.

Det var väl det... bra film, värd att se om man gillade ettan, inte värd att se om man inte gillade ettan. En del Indy-moments i den, men det är okej, vi kan se det som tributes. Dock kändes titeln på filmen jätteskumt, jag och Zackrid diskuterade fram nya möjliga titlar på vägen hem, favoriterna är nog "National Treasuerer" och "National Treasure with a vengeance". Sen spårade vi ur som fan och började diskutera den svenska motsvarigheten till filmen, om ni ber snällt i kommentarerna kan ni få höra mer om det, annars skonar jag er.

Avslutningsvis får ni ta del av en djup dialog mellan mig och Zackrid på väg hem:

Jag: Men den var bra. Jag har sett sämre filmer. Och sämre uppföljare!
Zackrid [bittert]: Jag har ett sämre samarbeten mellan Disney och Jerry Bruckheimer. Så specifik kan man vara!

That's enough of that shit.

Indiana Solo, Han Jones

Den här är riktigt cool, imo, även om jag hade väldigt svårt att koncentrera mig pga HUR SJUKT SNYGG HAN ÄR.

I alla fall, som jag försökt förklara på HFWs forum (möjligen utan att lyckas) så tror jag att anledningen till att man inte lagt märke till det genom att bara se filmerna (och inte göra såhär) lär ju vara det faktum att Leia och Willie är så totalt olika varandra. Hade man haft t ex Marion istället hade det nog varit mer uppenbart, för hon är så lik Leia. Det är min teori iaf.

I vilket fall som helst så är det en cool video.

That's enough of that shit.

Stargate Atlantis: Reunion

Eftersom Trams är på sjukhus och antagligen inte kommer skriva nåt om Stargate Atlantis idag så gör jag det istället. Jag skulle ha gjort det i vilket fall, men nu är det ju nästan min plikt.

I alla fall, det märks att jag spenderat de två senaste sci-fi-fredagarna med Chriss och Trams, för jag satt hela tiden och tänkte "och nu stör de sig på att Sam gör sådär, och nu stör de sig på Ronon, och där skulle vi dött åt McKay". Helt friskt och sådär, jag lovar.

Anyway, jag kommer verkligen sakna Teal'c! SG-1 kommer alltid vara bättre än Atlantis för mig har jag insett, och när han sa "SG-1 will never be far away" blev jag helt :') av mig. Speciellt som han drog en av de bästa Teal'c-replikerna någonsin när han ändå var i farten, liksom. Ja. Det var fint.

Dessutom gillar jag Sam (där kommer lynchningen från Chriss och Trams...)! Jag har alltid gillat alla i SG-1 (till skillnad från Atlantis, där jag typ inte skulle ha nåt emot att vissa Teylianer gick och dog), och Sam är typ den coolaste bruden ever på film, efter Leia såklart. Så att hon är där är bra, förutom den lilla (!?) detaljen med det långa håret. Det är inte okej, okej?

Det jag egentligen ville ta upp var ju Chris Judge-faktorn på avsnittet. Man märkte ju direkt på avsnitt av SG-1 om de var skrivna av honom eller inte, för de fokuserade så mycket på Teal'c och man fick se mer av karaktären, och så var de oftast filmade på ett speciellt sätt (slow-mo-action-scener t ex), och så var det här med. Jag älskade när Ronon stod och skrek på sina "kompisar" i slutet, för normalt sett är han antingen sarkastisk eller arg (and I love him for it!), men den här gången kändes det ju som att han faktiskt var ledsen också, vilket var... wow! Det behöver nödvändigtvis inte komma mycket mer sånt, men att det gör det är helt klart uppskattat!

Jag tror det var mest det jag ville säga. Och citera IMDB-trivian: "In the scene in which you see Colonel Carter unpacking in her new quarters, you can clearly see a picture of "Stargate SG-1" (1997) costar Richard Dean Anderson as his character Jack O'Neill." Jag menar, kom igen, de så måste vara ihop!

That's enough of that shit.