Robin Hood

Jag hade väldigt många idéer till fyndiga underrubriken till den här filmen när jag såg den. "Robin Hood begins", "Marion goes to war", eller "it's Robin, Jim, but not as we know him" är bara några av dem. Det känns helt klart inte som en fristående film.

Vem det än är som skrev Robin Hood så hade den personen ett problem: vad som först tog form som en skitbra medeltida actionfilm blev sedan på ett sådant sätt att man aldrig skulle kunna filma den utan att alla skriker "Robin Hood-ripoff!". Vad göra? Ändra handlingen - eller helt enkelt göra det till en film om Robin himself?

Titeln på filmen säger väl vad de valde att göra, och resultatet är inte en dålig film. Inte alls, den är underhållande (om än något lång), och hyffsat välskriven (inget Oscarsmaterial, men inget cringeworthy heller) där alla skådespelare preseterar bra, men aldrig fantastiskt (kanske med undantag för Max von Sydow och Mark Strong, som alltid gör fantastiskt ifrån sig).

Det är mycket i den här filmen som inte är som en vanlig Robin Hood-film (och med det syftar jag på tecknade Disney, Men in tights och Prince of Thieves - de enda jag sett). Det kommer aldrig nog kung Richard i form av en amazing cameo och räddar dagen, Robin tar gärna från de rika, men bara vid ett tillfälle ger han till de fattiga, och framför allt är han inte Robin Hood med pilbågen förrän absolut i slutet. Vilket jag personligen tolkar (tillsammans med Cate Blanchetts hyffsat onödiga voiceover) som att vi kan vänta oss Robin Hood 2 inom en snar framtid.

Förväntar man sig inte för mycket av den här filmen kommer man inte heller att bli besviken, vilket jag tycker gör den värd tre pilbågar av fem möjliga!

Invictus

Det räcker med att veta att det här är en film om Nelson Mandela - där han spelas av Morgan Freeman - regisserad av Clint Eastwood för att bli taggad på att se den . Trots allt, Mandela själv har sagt att om någon ska spela honom så är det Freeman (big whoop - JAG skulle vilja att Freeman spelade mig i en film om mitt liv), så den är godkänd på högsta nivå.

Problemet med en film om Mandela är ju var fan man börjar någonstans. Han har ju haft ett ganska händelserikt liv, och att se någon sitta i fängelse i 30 år kanske inte är en fantastisk film. Efter att ha tänkt länge och väl åkte i alla fall Freeman och manusskribenten hem till Mandela, och Freeman sa något i stil med: "nu har vi hittat en del av ditt liv som vi tycker verkligen visar vem du är som person..." och innan han hann avsluta meningen svarade Mandela: "ah, VM."

True story - och man kan förstå varför. Mandela och VM är en väldigt inspirerande historia, och Clintan lyckas göra den rättvisa. Till sin hjälp har han i och för sig ett fantastiskt cast - jag kan inte komma på någon som inte gör hur bra som helst ifrån sig - och nästan hela familjen (frun och en av sönerna har hjälpt till med musiken, och en annan son spelar rugbyspelare).

Filmen uppehåller sig aldrig för mycket vid någonting, den drunknar varken i politiken, sporten, eller någons privatliv, och jag tror att den vinner mycket på det. Vi får lära känna Mandela, men mest via andra personer (främst Matt Damons François Pienaar) så han är alltid "mannen, myten, legenden". Det här är en film som handlar om vad som hände, och det är där den håller sig.

Skådespelarmässigt så talar oscarsnomineringarna nästan för sig själva, men bara nästan. Det fanns flesta skådisar vars namn jag inte kan, men som definitivt gjorde precis lika bra ifrån sig - om inte bättre - än i alla fall Matt Damon. Ska man klaga på något tycker jag att man ska klaga på det, eller bristen på andra nomineringar kanske.

Så, för att summera: en inspirerande, sann historia där alla skådisar gör sitt bästa och det faktiskt räcker till. Jag ger den fem rugbybollar av fem möjliga!