House: Three stories

Okej, ni som inte följer House eller av någon obskyr anledning lyckades missa tisdagens avsnitt har jag bara en sak att säga: that's SO bad for you! Ni lyckades nämligen missa något som mycket väl kan ha varit det bästa jag någonsin sett på TV, och det är inte bara jag som tycker det: att serien belönats med tre priser bara för det avsnittet säger väl en hel del?

För det första fick man ju veta en av de grundläggande delarna bakom House's personlighet, vilket för den här serien är typ lika stort som när man fick se monstret i Lost första gången, dvs inte särskilt lite. När kommentaren "oh my God, you're right - it's House" slängdes fram insåg man att "det visste jag ju hela tiden" fast man inte hade en aning. Now, that's good television!

För det andra var det ju sättet avsnittet filmats på och som hela historien berättades på, det enda som egentligen hände var ju att House berättade tre historier, och ändå var det ju så sjukt bra. Folk som sett Svindlarna kanske kan känna igen sig lite, "breaking the fourth wall", när de flyttar House, eleverna och personerna som får behandling för bensmärtor lite hit och dit, beroende på hur han väljer att berätta sin historia. Man måste nästan se det för att förstå.

Det var svårslaget, och om ni får en chans att se det avsnittet, så gör det, även om ni inte kunde bry er ett skit mindre om serien. Till och med jag gillar den, och jag gillar inte ens läkarserier (med undantag från Scrubs, Scrubs är skiten!). Synd bara att det är två veckor till nästa del...