"What would you prefer - yellow spandex?"

Innan jag ens säger något annat så måste jag bara få fram en viktig, viktig sak: fan vad Wolverine är snygg! Jag menar, visst, jag hade hört typ alla säga att "guuud, Hugh Jackman, alltså, jag trodde inte man kunde se bra ut i skägg!" men vart lite "jaha, what's the big deal?". Enda tills jag såg första filmen när den gick på TV4, och helt plötsligt förstod precis vad alla pratade om. Wow, är allt jag tänker säga (och att jag försökte fixa hans frisyr på min pojkvän utan något vidare resultat, så om ni vet någon sida med en guide till sånt, hör av er!).

Så, ni kan vi fortsätta.

Jag var lite skeptisk till filmerna först, antagligen för att jag fått för mig att de var tråkiga och överskattade, vilket var korkat av mig, för hittills har ingen seriefilm som jag sett lyckats göra mig besviken (jag bara älskar Batman Begins och nu är ju Superman min nya favorit!), och det gjorde ju såklart inte den här heller. Wow! liksom, den har en sån bra historia (vi älskar väl samhällskritiska metaforer, eller?), och skådespelarna är ju helt klart bra. Ian McKellen, Patrick Stewart och James Marsden - för att nämna några - gör såklart ett bra jobb, och actionen är snygg... vad kan man egentligen säga om filmen som gör en recension intressant?

Okej, till att börja med har vi ju de klara referenserna till nazisterna, i och med kriget som "de vanliga människorna" (det känns fel att säga mugglare, så jag låter bli) är på väg att starta mot mutanterna... eller i alla fall makthållarna, jag skulle väl inte påstå att de har hela mänskligheten på sin sida, som så många gånger. Faktum är att när jag snabbt berättade om filmen för min pappa (för att få honom att köpa en biljett åt mig så jag kunde se tredje filmen på båten till Tyskland, om någon bryr sig) så var det just den grejen som fick honom att säga att man nog borde se den filmen, och vi vet väl alla hur svårt det kan vara att imponera på sina föräldrar med "populärkultur"? ;)

Åter till ämnet: nazism, minoriteter, hela den här grejen med att vilja utrota mutanter går lätt att tolka som massa andra saker, man kan analysera det och få ut ganska mycket ur det, och bara den grejen får en ju nästan att vilja se filmerna (eller läsa serierna, icke att förglömma), för ju mer bottnar, desto mer action (förlåt, det där är från den urtöntiga reklamen för serierna som jag såg förut "ju fler MUTANTER desto bättre ACTION", jag tror det är en av anledningarna till att jag dissade filmerna). Dessutom har tredje filmen en sak som gör allting ännu bättre: botemedlet mot x-genen.

Men vänta lite, är mutanterna verkligen sjuka? Det här är så fantastiskt, jag diskuterade homosexuella för ett tag sen, och en av personerna ansåg att det är helt okej att vara gay och så, men det är inte normalt, det är liksom något som är fel. "Men så får man inte säga, för då är man homofob, men det är inte så jag menar", förklarade han, och hans kompis kom genast in som stöd: "jag vet, det är som när de säger att de har ett botemedel mot mutanter i X-Men III, det är en bra tanke, men de använder fel ord för det". Liksom, bara att man kan använda det som en seriös tanke i en diskussion är ju sjukt fascinerande, och att man dessutom kan ignorera alla politiska och samhällskritiska grejer i filmerna och bara koncentrera sig på cool action, snyggt skådespeleri (och snygga skådisar, höhö), och såna där filmiska saker, det är ju ett koncept som inte kan misslyckas. Eller?

Och som vanligt är det tredje filmen som är mystisk, den här gången som ett resultat av att de bytt regissör (som vanligt), men jag tycker inte det är sådär skumt filmat som kriktikerna har sagt att det var, jag skulle nästan säga att jag tycker att den filmen är bäst av de alla tre - vilket säger en hel del. Visst, det är flera dödsfall som vi kanske skulle klara oss utan, vissa karaktärer som plockats bort (typ han teleporteraren från X2, som bara var sååå söt!), men jag tycker den är bra ändå. Antagligen är det väl bara folk som är gnälligare än jag som klagat på det där, men vad vet jag, vissa människor hakar upp sig på småsaker.

Så som vanligt: seee de här filmerna, de är definitivt ett sånt där som kommer räknas som klassiker om ett par åt, jag lovar. Och vissa skådespelare, Patrick Stewart t ex, kommer få leva med att den nya generationen refererar till honom som "han som var med i X-Men". Vi andra, vi kan bara vänta på att "Magneto" har premiär nästa år - och hoppas att den är bra.

That's enough of that shit.