Actors Studio, en dokumentärserie som Canal+ köper in, är skitbra. Det är 90 minuter, ungefär, med olika skådespelare som blir utfrågade av en James Lipton som jag tyvärr inte vet särskilt mycket om, förutom att han och Clintan har samma manager. Anyway, jag har bara sett en Actors Studio, om Clint Eastwood, som ni kanske gissat, men det var intressant. De håller sig seriösa och diskuterar filmer som skådespelarna varit med i, istället för att typ spekulera i deras privatliv och annat trist, istället får man höra massor av Clintans åsikter om sina egna filmer - inte helt tråkigt.
För det mesta tycker jag inte om att ta reda på saker om skådespelare jag gillar, för de gör mig alltid så besvikna. Jag vet till exempel nästan ingenting om Johnny Depps privatliv, förutom att han bor i Frankrike (det finns för övrigt en intervju med honom på Canalplus.se, för er som är intresserade), för de saker jag fått veta, men förträngt, har jag inte tyckt om. Samma sak som Hugh Grant, som uppenbarligen är lika sexistisk som hans roller. Jag vill inte veta sånt, för jag blir bara besviken på dem, trots att jag egentligen inte har någon rätt till det.
Det bra är att två skådespelare är lyckats bryta den här trenden på senaste tiden, jag vill veta mer om dem, om deras åsikter, vad de tycker om sina filmer, bara allt. De har inte lyckats göra mig besvikna än, och ju mer jag får veta, desto gladare blir jag. Jag antar att ingen blir förvånad om jag säger att det hela handlar om Harrison Ford och Clint Eastwood.
Att se Actors Studio: Clint Eastwood var alltså inget som på minsta sätt var tråkigt, utan tvärtom. Clintan är kul, han säger en hel del roliga grejer som faktiskt fick mig att skratta rätt ut flera gånger (Manager: "Well, we became involved..." Clintan: "We're not involved" :P), och han har så bra tankar om saker och ting. Han säger aldrig "den här filmen är så tråkig, jag hatade att göra den", vilket folk aldrig borde göra när de gjort något de har fans på: det är förolämpande. Han är dessutom mycket mer ödmjuk än vad jag fått uppfattningen av efter att ha sett honom på film, oftast glömmer han bort hälften av allt han gjort (James Lipton: "Who wrote the music for The Bridges of Madison County", Clint: "Well, it was... I did that, didn't I?"). Eftersom han i första delen av intervjun (den är uppdelad i två delar på ungefär 45 minuter var) säger en del saker som antyder att han inte ser sig själv som skådespelare, det är bara något han gör, känns han heller inte särskilt imponerad av sina egna bedrifter alla gånger. Det är svårt att förklara känslan jag får, men det känns... ödmjukt.
Han återkommer ofta till sina egna idéer kring skådespel och regissering, och jag tycker han verkar ha en hel del bra idéer om det. Han vill ha lugnt omkring sig när han jobbar, istället för att ha en kille med megafon som skriker "Action!" eller "Cut!" kör han på sina egna, lugna "and we're filming", med den fantastiska slutklämmen "That's enough of that shit". Och hans förklaringar på att skådespeleri inte är något man lär sig och sen kan, utan att man alltid återvänder till att vara elev inför varje ny roll eller film, hans sätt att utnyttja tystnader och att kunna lyssna, och hans avslappnade attityd till ålder gör att man bara känner att han är... cool. Även om han sagt att han inte vill ha några politiska statesments i sina filmer, så finns det ändå feministiska undertoner i vissa av dem, vilket tas upp, och han får det att låta som att "ja, jo, men det behövs liksom ibland". Det bara är så.
Som Johnny Depp-fan händer det att man börjar se ner på skådespelare som alltid kör samma sorts roller, det blir lätt så att man tycker att Depp är så mycket bättre än alla andra eftersom han faktiskt kan spela allt, bara det är knäppt nog. Men faktum är att jag på senaste tiden fått mer respekt för folk som håller sig till en typ av roller, just för att de kan det, de kör sin grej, och de gör det bra, och de håller isär karaktärerna och gör dem till helt olika personer trots att de från början kanske är ganska lika. Eller "What can I bring to [this character] that is different", som Clintan själv skulle sagt det.
That's enough of that shit.
För övrigt längtar jag tills jag får chansen att se Actors Studio: Harrison Ford, som jag anar faktiskt existerar, eftersom Harrison Ford finns med i Actors Studio-introt. Får hoppas på en möjlighet snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar