Det här är ju INTE okej. Har ju tagit mig hundra år att skiva här, och då har jag ändå sett MASSOR av filmer den här sommaren. Därför blir det lite filmspam nu. Vi börjar med sommarens biofilmer!
Prince of Persia... allvarligt talat. Den här filmen... är så jävla dålig. Det är helt otroligt hur värdelös den är. Styltig dialog, karaktärer som man inte tror på för en sekund, en löjlig kärlekshistoria, överdriven plot - you name, it has it. Jake Gyllenhaal som hoppar omkring som en damn hamster? Check. Steven Spielberg-knappen ("den löser alla problem med löjliga mängder specialeffekter)? Check. Nice action? Check!
Men mot all logik så kände jag mig faktiskt inte lurad på mina pengar, eller min tid när jag kom ut från biografen, för det här är mer eller mindre defintionen på "so bad it's good". Mitt största klagomål är att jag inte kände mig så taggad på parkour som man kunde förväntat sig.
Därför får den 2 timglas av 5 möjliga!
Åh, A-Team! Förväntar du dig action av den här filmen så kommer du få precis det du vill ha. Det är som att varje gång skaparna började känna att de inte visste vad de skulle göra, så kastade de in ytterligare en actionscen. Men det är lugnt, för oss som gillar sånt blir det aldrig riktigt ett problem. För de som inte gillar det är det väl en annan femma, förstås.
Nej, A-Team är inte en film full med karaktärsutveckling, trots att det citeras Gandhi till höger och vänster, men det är helt okej med mig, för karaktärerna som finns där är tillräckligt bra som de är. Jag har ju inte sett serien, så jag kanske inte kan uttala mig fullt och fast (jag gillar till exempel Quinton 'Rampage' Jackson, även om Sharlto Copley är den som stjäl showen - som vanligt), men helt ärligt: I pity the fool som inte uppskattar overthetop-action när den ser det.
A-Team får därför 4 av 5 möjliga!
För kärleken är Sveriges svar på Crash, och även om man kanske mest vill se den för Danny Glover (INGEN trodde mig när jag berättade för dem om den här filmen, tills de själva såg trailerna, för ingen tror att han skulle vara med i en svensk film), och den är faktiskt bra. Problemet är att ju närmare slutet man kommer, desto mer spårar den och till slut finns det inte en enda karaktär man kan relatera till.
Men det gör inte att slutet blir sämre för det. Både jag och Elin var lite smått i chock efter att vi hade sett den, för oavsett hur filmen varit fram tills dess är slutet riktigt bra, och väldigt emotionellt. Det här är inte filmen man ser om hundra gånger, men den är värd att se åtminstone en gång.
För kärleken får 3,5 Danny Glover av 5 möjliga!
Okej, jag erkänner... jag har inte sett original-Karate Kid. So sue me! Gör det att jag inte kan uppskatta den nya Karate Kid (eller "Kung Fu Kid", som alla tycker att den ska heta) på rätt sätt? Tveksamt. Enligt Elin är storyn ungefär densamma, men lite mer episk. Självklart är den mer episk - allt är mer episkt på 2000-talet.
Den är ungefär vad man förväntar sig av den. Mobbad kille lär sig kung fu, söt tjej att ragga upp, kineser med för höga krav på sina barn, träningsmontage utan powermusik men med episka helikopter-vinklar, och så vidare. För att inte tala om en supersöt Jaden Smith! Problemet är att den är lite för lång i början, vilket gör att man är lite negativt inställd resten av filmen när man väl kommit förbi det. Så svår är inte intrigen att det behövs 40 minuter bara för att etablera plot och karaktärer.
Karate Kid får 4 ätpinnar av 5 möjliga!
Jag har aldrig riktigt köpt Tom Cruise som den actionstjärna han anses vara. Tropic Thunder visade att han faktiskt kan vara rolig, och Knight and Day tycker jag mer eller mindra hamrar in det budskapet fullständigt: vara rolig, Tom, var rolig!
Att det inte är världens bästa film vägs upp av det faktum att Tom Cruise och Cameron Diaz är väldigt roliga tillsammans, även om det såklart blir lite tjatigt med osammanhängande knarksekvenser hela tiden. Och det som störde mig mest i slutet - om man väcker någon efter fyrtio timmar är väl kaffe det MINSTA man kan begära?
Knight and Day får 3 motorcyklar av 5 möjliga!
Det här är - om man får tro ryktena, och jag tror dem faktiskt - slutet på Shreksagan. Quadrologin som började med två av de bästa filmerna som någonsin gjorts, för att sedan få en tredje uppföljare som absolut inte nådde hela vägen fram. Kan en fyra då vara ett bra avslut?
Ja, jag tycker faktiskt det! Trots en alternativ värld så är den här nästan lika bra som de två första filmerna igen, kanske för att den fokuserar på det som vi verkligen vill se - Shrek och Fionas kärlekssaga. Som Shrek så fint uttrycker det på slutet, "I got to fall in love with you all over again", och det fick vi i publiken också göra.
Shrek Forever After får 4,5 åsnor av 5 möjliga!
Det är lättare sagt än gjort att skriva något djupt och vettigt om Inception. Den är inte ett så stort mindfuck som jag trodde, men det betyder inte att den inte är bra. Men vi kan väl börja med basics: den är välskriven. Trots att man kastas in i handlingen får man snabbt veta vilka regler det är som gäller i det här universumet, och varför man inte kan bryta dem hur som helst. Och reglerna bryts inte heller, i alla fall inte utan ordentliga konsekvenser.
Bara för att den är bra på papper behöver den inte vara bra på filmduken, men det är just det den är. Casten talar ju mer eller mindre för sig själv (äntligen börjar jag gillar Ellen Page!), och ingen av dem gör ett halvdant jobb heller. För att inte tala om hur den är klippt riktigt bra, så att man nästan alltid hänger med i vad som händer. Tja, utom i det absoluta, öppna slutet förstås...
Inception får 5 totems av 5 möjliga!