Gossip Girl

Allt började i somras. Jag skulle åka tåg en kortare tid och behövde något att läsa, och plockade upp Gossip Girl i bokhandeln. "Det här verkar sämst", tänkte jag för mig själv: "det måste jag läsa" (jag antog att inget som verkade så dåligt kunde faktiskt vara så dåligt). Så jag köpte vad jag trodde var första boken och läste den. Precis lika dåligt som jag misstänkte, men det visade sig att det var bok nummer två och något väldigt mystiskt fick mig ändå att vilja läsa vidare. Så jag införskaffade bok ett och tre och på den vägen är det: jag har läst GG, men jag hatar dem.

Dock tänkte jag efter och kom fram till en sak idag: Gossip Girl skulle kunna göra sig bra på TV. Idén är ju rätt rolig, och om man bara gjorde vissa karaktärer lite mer mänskliga så skulle det verkligen fungera. Och det gör det.

Förutom en sak: Gossip Girl själv. Tog man bort den där jäävla berättarrösten som likt Troi states the obvious hela tiden och suger all stämning ur scenerna skulle den bli ungefär tiotusen gånger bättre. Vilket skulle ge den det genomsnittliga betyget "genomsnittlig", vilket den i sig uppger genom att Rufus Humphrey är sjukt snygg.

Säger det någonting? Tja, att serien borde vara bra och inte är det. Att den har den fascinerande egenskapen att vara totalt jävla värdelös och ganska bra i samma scen. Att killarna som ska vara "hunkar" till större delen är skitfula (att jag faller för den äldsta karaktären säger kanske mer om mig än om dem, men vem vet?). Att den enda karaktär som är rolig har blivit totalt förstörd i vad jag bara kan anta är ett försök att förmänskliga henne. Att jag antagligen kommer titta igen nästa vecka bara för att få se mer Rufus.

Det är nog allt det säger.

That's enough of that shit.

Ricky-Dean goes 58 (and MacGyver too!)

Ricky-Dean fyller år idag, och karaktären MacGyver också, och för att kunna fokusera på lite trevligare saker kommer här två listor om honom:

Jack O'Neills 5 bästa repliker

1. 1. "You all know I take great pride in my title as Mr. Positive, however..."
2. 2. "It's "O'Neill," with two L's. There's another Colonel O'Neil with only one L, and he has no sense of humor at all." (Självklart bara rolig om man förstår referensen till filmen)
3. 3. "There's a man... He's bald and wears a short-sleeved shirt, and somehow he's very important to me. I think his name is Homer."
4. (Teal'c: "I have read of a place where humans do battle in a ring of Jell-o.") "Call Daniel."
5. " You ended that sentence with a preposition. Bastard."

De 5 bästa MacGyverismens

1. Allt som involverar gem
2. Eldkastare av en cykel
3. Stoppa syra med choklad
4. Spränger bilar med kottar
5. Klättra i berg med tältpinnar

That's enough of that shit.

R.I.P Heath Ledger

Jag vet inte vad jag ska säga riktigt. Alla jag känner deppar, jag har pratat i telefon med Dreaner i typ en halvtimme för att se till så han inte gör nåt dumt.

Det går inte att säga nåt. Det är för hemskt bara.

That's a wrap.

Indy 4: trailern för trailern

Inte nog med att man nu kan se en kort, men fantastisk, rundtur i Indys hus på IndianaJones.com (alla videor där är helt klart sevärda!), det har dessutom släppts ett datum för när trailern släpps: midnatt 15 februari! Vet inte riktigt när det är svensk tid, men har man tur kan man ju få ett perfekt slut på Alla Hjärtans Dag (som, in case of singelliv, firas bäst med massvis av choklad och Harrison Ford-filmer).

I övrigt: Vanity Fair och Empire Magazine, någon som vet var man hittar dem i Sverige?

That's enough of that shit.

Harrison Ford om ålder

“As I told Sean, I’m getting old enough to play my own father, so we don’t
need him, anymore.”
- Harrison Ford, om att Sean Connery inte ska vara med i Indy 4,
http://www.msnbc.msn.com/id/22653902/#storyContinued

Han är oslagbart bäst helt enkelt. ;P Och den nya promo-bilden är väldigt awesome, måste jag säga. Ny bakgrundsbild på datorn, helt klart.

That's enough of that shit.

National Treasure: Book of secrets

Det är ett bra år för skattjakten. Okej, man ska inte ta ut nåt i förväg, men Indy 4 kommer bli bra. Och för mig, som väntat sen 2005 på uppföljaren till filmen som fick mig och Chriss att tillbringa ett helt lov med att googla efter olika skatter man kan leta efter, så var det här inte heller dåligt.

De recensioner jag läst har uteslutande varit kritiska. "Nicolas Cage är en tråkig skådis", "filmen är för patriotisk", "min mamma dog mitt under filmen", et c, et c. Det enda folk verkar hålla med varandra om är att Riley är bäst i hela filmen, och jag tror ärligt jag gillade honom mer i första (okej, jag hade mer än gärna läst hans bok, men ändå).

Det jag kommit fram till är följande: gillade man första filmen gillar man den här. Jag älskade första filmen, och jag tycker den här är nästan lika bra. Jag måste nog se om den för att säga om den är bättre, men ja, den håller måttet liksom. Jag fattar inte varför alla tycker den är så dålig.

Den har dock inte riktigt klarat sig utan det som jag kallar High School Musical-syndomret (eftersom det var i och med andra filmen där jag började tänka på det): att man brainstormar och kommer på sjukt mycket bra idéer men sen känner att "I really can't kill my darlings" och inte gör det heller. FÖR MYCKET i samma film, det blir jobbigt. Lyckligtivs går den här filmen bara över den gränsen lite grann, men det märks.

Sen vet jag inte om det var jag som var dålig eller filmen som var rörig, men det hände typ några gånger att jag verkligen inte hängde med i vad som hände. Wuut, liksom, tänkte jag och så hade nåt HELT OVÄNTAT hänt. Måste definitivt se om den för att ta reda på vad som var upp med det, liksom.

Det var väl det... bra film, värd att se om man gillade ettan, inte värd att se om man inte gillade ettan. En del Indy-moments i den, men det är okej, vi kan se det som tributes. Dock kändes titeln på filmen jätteskumt, jag och Zackrid diskuterade fram nya möjliga titlar på vägen hem, favoriterna är nog "National Treasuerer" och "National Treasure with a vengeance". Sen spårade vi ur som fan och började diskutera den svenska motsvarigheten till filmen, om ni ber snällt i kommentarerna kan ni få höra mer om det, annars skonar jag er.

Avslutningsvis får ni ta del av en djup dialog mellan mig och Zackrid på väg hem:

Jag: Men den var bra. Jag har sett sämre filmer. Och sämre uppföljare!
Zackrid [bittert]: Jag har ett sämre samarbeten mellan Disney och Jerry Bruckheimer. Så specifik kan man vara!

That's enough of that shit.

Indiana Solo, Han Jones

Den här är riktigt cool, imo, även om jag hade väldigt svårt att koncentrera mig pga HUR SJUKT SNYGG HAN ÄR.

I alla fall, som jag försökt förklara på HFWs forum (möjligen utan att lyckas) så tror jag att anledningen till att man inte lagt märke till det genom att bara se filmerna (och inte göra såhär) lär ju vara det faktum att Leia och Willie är så totalt olika varandra. Hade man haft t ex Marion istället hade det nog varit mer uppenbart, för hon är så lik Leia. Det är min teori iaf.

I vilket fall som helst så är det en cool video.

That's enough of that shit.

Stargate Atlantis: Reunion

Eftersom Trams är på sjukhus och antagligen inte kommer skriva nåt om Stargate Atlantis idag så gör jag det istället. Jag skulle ha gjort det i vilket fall, men nu är det ju nästan min plikt.

I alla fall, det märks att jag spenderat de två senaste sci-fi-fredagarna med Chriss och Trams, för jag satt hela tiden och tänkte "och nu stör de sig på att Sam gör sådär, och nu stör de sig på Ronon, och där skulle vi dött åt McKay". Helt friskt och sådär, jag lovar.

Anyway, jag kommer verkligen sakna Teal'c! SG-1 kommer alltid vara bättre än Atlantis för mig har jag insett, och när han sa "SG-1 will never be far away" blev jag helt :') av mig. Speciellt som han drog en av de bästa Teal'c-replikerna någonsin när han ändå var i farten, liksom. Ja. Det var fint.

Dessutom gillar jag Sam (där kommer lynchningen från Chriss och Trams...)! Jag har alltid gillat alla i SG-1 (till skillnad från Atlantis, där jag typ inte skulle ha nåt emot att vissa Teylianer gick och dog), och Sam är typ den coolaste bruden ever på film, efter Leia såklart. Så att hon är där är bra, förutom den lilla (!?) detaljen med det långa håret. Det är inte okej, okej?

Det jag egentligen ville ta upp var ju Chris Judge-faktorn på avsnittet. Man märkte ju direkt på avsnitt av SG-1 om de var skrivna av honom eller inte, för de fokuserade så mycket på Teal'c och man fick se mer av karaktären, och så var de oftast filmade på ett speciellt sätt (slow-mo-action-scener t ex), och så var det här med. Jag älskade när Ronon stod och skrek på sina "kompisar" i slutet, för normalt sett är han antingen sarkastisk eller arg (and I love him for it!), men den här gången kändes det ju som att han faktiskt var ledsen också, vilket var... wow! Det behöver nödvändigtvis inte komma mycket mer sånt, men att det gör det är helt klart uppskattat!

Jag tror det var mest det jag ville säga. Och citera IMDB-trivian: "In the scene in which you see Colonel Carter unpacking in her new quarters, you can clearly see a picture of "Stargate SG-1" (1997) costar Richard Dean Anderson as his character Jack O'Neill." Jag menar, kom igen, de så måste vara ihop!

That's enough of that shit.