Min lillasyster är mest känd för två saker, tror jag. Sina jeanskriser, samt sin skumma randomigitet (nytt fint ord jag kommit på) som leder till ryck av olika slag. Typ att hon - efter att ha tjatat om att få se mer Desperate Housewives ett par dagar - kommer in på mitt rum och förkunnar att hon ska se Ronja Rövardotter. Jag tror det har att göra med att hon fått två av låtarna till sin mobil.
Hursomhelst, efter att ha sett hela filmen/serien typ två gånger på två dagar (syster somnade så jag fick se om), är det några saker jag tänkt på som jag känner att det vore värt att ta upp. Så här är fyra filosofier, eller nåt:
- Musiken. Satan, vad bra den är! Jag menar, de allra flesta känner igen Astrid Lindgren-låtar när de hör dem, framför allt typ introt till den här, men det är sällan man tänker på att det faktiskt låter bra också. Det är bara att försöka komma ihåg det från och med nu.
- "Jag vill också!". Alltså nu när jag tänker på det är det såna här filmer (Bröderna Lejonhjärta ger samma känsla) som påminner en om varför man blev lajvare en gång i tiden. Och varför man la av: det blir aldrig lika awesome som på film. Men scenen där de rider genom skogen på sina vildhästar är det typ sååå hög "jag vill också!"-faktor på.
- Seriöst. För att vara en barnfilm tycker jag den är väldigt seriös. :S Mest hela tiden faktiskt. Jag tycker Mattis går runt och gråter i skogen mest hela tiden (när han inte bankar ner knektar förstås), och Ronja och Birk är ju typ tokseriösa mest hela tiden för att vara så små. Det enda de pratar om är ju att dö, menar jag. Fast jag gillar det. Gråtandet i skogen, alltså.
- Guylove. Om den här filmen spelades in nu har jag så svårt att tänka mig vissa av scenerna. Typ när Skalle-Per och Mattis sover tillsammans och Skalle-Per klagar på att det är kallt, och så ligger de och håller om varandra sen. De skedar liksom inte ens, vad är grejen? Skulle man verkligen gjort så nu? Väldigt svårt att tänka mig det, sorgligt nog.
Jag hade nog tänkt mer, men så långt kom jag inte. Anyway, lite mer för er som vill ha:
Mattis-Borka - snyggaste scenen av alla, dock väldigt dålig kvalié. Underbar låt iaf, den hörs bra.
Introlåten - halvnice video med introt. De första 52 sekunderna är bäst.
"Jag ser en hövding" - mycket dålig kvalité på både ljud och bild, men fortfarande en mycket nice låt.
That's enough of that school-stalling shit.
Hursomhelst, efter att ha sett hela filmen/serien typ två gånger på två dagar (syster somnade så jag fick se om), är det några saker jag tänkt på som jag känner att det vore värt att ta upp. Så här är fyra filosofier, eller nåt:
- Musiken. Satan, vad bra den är! Jag menar, de allra flesta känner igen Astrid Lindgren-låtar när de hör dem, framför allt typ introt till den här, men det är sällan man tänker på att det faktiskt låter bra också. Det är bara att försöka komma ihåg det från och med nu.
- "Jag vill också!". Alltså nu när jag tänker på det är det såna här filmer (Bröderna Lejonhjärta ger samma känsla) som påminner en om varför man blev lajvare en gång i tiden. Och varför man la av: det blir aldrig lika awesome som på film. Men scenen där de rider genom skogen på sina vildhästar är det typ sååå hög "jag vill också!"-faktor på.
- Seriöst. För att vara en barnfilm tycker jag den är väldigt seriös. :S Mest hela tiden faktiskt. Jag tycker Mattis går runt och gråter i skogen mest hela tiden (när han inte bankar ner knektar förstås), och Ronja och Birk är ju typ tokseriösa mest hela tiden för att vara så små. Det enda de pratar om är ju att dö, menar jag. Fast jag gillar det. Gråtandet i skogen, alltså.
- Guylove. Om den här filmen spelades in nu har jag så svårt att tänka mig vissa av scenerna. Typ när Skalle-Per och Mattis sover tillsammans och Skalle-Per klagar på att det är kallt, och så ligger de och håller om varandra sen. De skedar liksom inte ens, vad är grejen? Skulle man verkligen gjort så nu? Väldigt svårt att tänka mig det, sorgligt nog.
Jag hade nog tänkt mer, men så långt kom jag inte. Anyway, lite mer för er som vill ha:
Mattis-Borka - snyggaste scenen av alla, dock väldigt dålig kvalié. Underbar låt iaf, den hörs bra.
Introlåten - halvnice video med introt. De första 52 sekunderna är bäst.
"Jag ser en hövding" - mycket dålig kvalité på både ljud och bild, men fortfarande en mycket nice låt.
That's enough of that school-stalling shit.