Wendy Wu: Homecoming Warrior & Jump in

Jag förstår inte varför alla pratar om High School Musical (1 & 2). För visst, första filmen är bra (andra filmen vägrar dock gå på tider som passar mig, eller språk som passar mig, för den delen), och jag gillar att titta på den ika mycket som vem som helst: men varför tar ingen upp de betydligt bättre Disney Channel Original Movies som finns? Typ Wendy Wu och Jump in?

Först när jag hörde talas om Wendy Wu: Homecoming Warrior tänkte jag två saker: "Yay! Brenda song!" och... nej, det var nog det enda faktiskt. Det verkade som en rolig film liksom, high school-tjej som kan slåss - på riktigt. Sen dröjde det ett ganska bra tag innan jag faktiskt kom mig för att se filmen på riktigt, och jag blev positivt överraskad av en film som jag från början förväntade mig en del av!

Jump in var jag väl inte riktigt lika positiv till, det verkade som en bra film, men inte mycket mer. Den var bättre än jag trodde också, fast musiken var inte lika bra som den brukar vara i såna här filmer (HSM, Cheetah Girls, osv).

Det som förvånade mig var hur snygga filmerna är. I Wendy Wu, framför allt, finns det så många snygga kampsportsscener att man börjar tvivlar på att Disney faktiskt gjort filmen. Det är dessutom världens snyggaste och mest stämningsfulla musik till, samtidigt som de gör alla de där grejerna man förväntar sig av lite kinesiska filmer: flyger i luften, gör omöjliga slow mo-moves, håller inredningen intakt, blandat med lite humor (det kanske är det som är Disney-faktorn). Det är snyggt. Det är nästan mer än snyggt, det är underbart, faktiskt.

Jump in är inget undantag: jag visste sedan tidigare att boxning kunde vara snyggt, så det gör inget att de dissar det i den här filmen - istället får man se mer hopprep än man trodde fanns. Precis som huvudpersonen blir i alla fall jag förvånad över vad man faktiskt kan göra med två rep och lite väl mycket fritid, och man undrar vilka av de där grejerna man hade kunnat lära sig i mellanstadiet om man bara tränat lite. Antagligen inget av det.

Handlingen i sig i båda filmerna kanske inte är något märkvärdigt, snarare tvärtom, och det gör dem väl delvis också till bra filmer, iaf enligt Disney-standard. Det är inte därför man ska se de här filmerna, man ska göra det på grund av koreografin. Oavsett om det handlar om hopprep eller asiater (sjukt snygga asiater, i vissa av fallen).

That's enough of that shit.

Stargate SG-1: Moebius, part 1 & 2

Jag har följt Stargate dagligen i över ett halvår nu, om jag inte minns fel började sexan sända serien i början av februari, slutet av januari kanske, och det har nu kommit upp till så mycket som åtta säsonger. Efter så lång tid känns det ju som att serien borde ha blivit kvalitativt sämre, och det stämmer väl lite grann: de första säsongerna var ju helt klart bäst.

Det är bara det att då och då dyker det upp avsnitt i de senare säsonger som gör att man ändå tycker det är fett värt att se serien. Inte som Lost, som bara blir sämre, utan det är riktigt bra avsnitt som gör att man tänker "they've still got it" och tittar.

Moebius är inte två såna avsnitt.

Moebius är antagligen de två bästa avsnitten som filmatiserats av någon TV-serie någonsin. Även om jag mer och mer börjar gilla SGA på senaste tiden - för den serien börjar bli bättre än SG-1 när det var som bäst - så tänker jag gå så långt som att säga såhär: det enda som varit bättre än det här avsnittet och filmatiserats är Star Wars. Helt seriöst.

Det hade verkligen med allt. Det var humor (jag skrattade rakt ut nästan hela tiden), det var sentimentalt (jag grät nästan vid tillfällen), och äntligenäntligen fick de ihop dem (jag skrek rakt ut, och sen proppade jag munnen full med filt för att inte störa resten av huset. Och grät), även om det inte var på riktigt.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu, jag känner en mystisk patriotisk känsla inför serien nu. Jag älskar den liksom, jag är inte bara glad att jag är ett fan av den, jag är stolt över att få vara ett fan av en så bra serie. Vilket är ett absurt sätt att känna på, men så är det.

Fucking love it. Seriously. Nu ska jag kolla videos och försöka koncentera mig igen.

That's enough of that shit.

DVD-rea: Åhléns

Åhléns har DVD-rea, och det är alltid värt att kolla upp, även om utbudet nu var rätt tattigt. Några hyffsat nya filmer var sänkta till 139 kronor, vilket är nice för nyare filmer, men när de har det priset på t ex Moulin Rouge känns det inte så mycket som en rea längre, utan bara som att de försöker lura på en film.

Men några nice filmer går ju att hitta, de hade letat fram en del riktigt gammalt, t ex den gamla Narnia-TV-serien finns det säkert en del personer som letat efter, och några gamla Monty Python såg jag också.

Det som var mest värt att notera var nog TV-serie-boxarna, ett par säsonger av Seinfeld för 299 kronor, och Vänner för detsamma har jag för mig kan vara värt om man har pengar. Men det brukar finnas betydligt bättre reor på betydligt bättre ställen (bokrean ger mer möjligheter på alla fronter, jag lovar), så om man missar den här behöver man inte gräma sig.

Det enda som intresserade mig var ett Tomb Raider-DVD-spel för 99 kronor. Det är meningen att man ska spela det på DVDn med sin fjärrkontroll, och det är första gången jag ser ett spel som inte är typ Vem vill bli miljonär eller Let's Dance på det viset, så jag ska testa det. Återkommer med en kommentar om det.

That's enough of that shit.