Stargate SG-1: Thor's Hammer

Vi kan ju börja med att säga såhär: Stargate SG-1 är så otroligt coolt. Om man har sett den enormt b filmen så har man ingen aning om hur otroligt bra serien faktiskt lyckades bli, men seriöst: vi har MacGyver med sarkasmer på House-nivå fast med ett mänskligare inslag; vi har en nörd som tyvärr var lite bättre i filmen; vi har Teal'c som inte går att beskriva; och vi har utan tvekan universums coolaste sätt att färdas genom rymden. Beat that, liksom!

Sen just det här avsnittet var riktigt, riktigt bra, också. Som namnet antyder handlade det om nordisk mytologi (yay!), och de sa liksom "we're from Midgard" när de skulle förklara varifrån de kom. Jag tror inte de hade några sakfel med, helt enkelt, och det är mer eller mindre imponerande när det gäller en amerikansk serie.

Ja, och så hade James Earl Jones rösten till avsnittets monster, och seriöst: inte ens min digitallåda som har inlett någon sorts hatkampanj mot mig vågade muppa då, för INGENTING kan förstöra något så bra och evil som hans röst. Så efter nio avsnitt av första säsongen, i det här fallet ingenting eftersom serien fortfarande spelas in, är jag helt fast. Och jag skiter i att det kommer ta två år att se hela serien i den här takten!

That's enough of that shit.

House: Three stories

Okej, ni som inte följer House eller av någon obskyr anledning lyckades missa tisdagens avsnitt har jag bara en sak att säga: that's SO bad for you! Ni lyckades nämligen missa något som mycket väl kan ha varit det bästa jag någonsin sett på TV, och det är inte bara jag som tycker det: att serien belönats med tre priser bara för det avsnittet säger väl en hel del?

För det första fick man ju veta en av de grundläggande delarna bakom House's personlighet, vilket för den här serien är typ lika stort som när man fick se monstret i Lost första gången, dvs inte särskilt lite. När kommentaren "oh my God, you're right - it's House" slängdes fram insåg man att "det visste jag ju hela tiden" fast man inte hade en aning. Now, that's good television!

För det andra var det ju sättet avsnittet filmats på och som hela historien berättades på, det enda som egentligen hände var ju att House berättade tre historier, och ändå var det ju så sjukt bra. Folk som sett Svindlarna kanske kan känna igen sig lite, "breaking the fourth wall", när de flyttar House, eleverna och personerna som får behandling för bensmärtor lite hit och dit, beroende på hur han väljer att berätta sin historia. Man måste nästan se det för att förstå.

Det var svårslaget, och om ni får en chans att se det avsnittet, så gör det, även om ni inte kunde bry er ett skit mindre om serien. Till och med jag gillar den, och jag gillar inte ens läkarserier (med undantag från Scrubs, Scrubs är skiten!). Synd bara att det är två veckor till nästa del...

Dags för förändring

Okej, som ni nog märkt har den här bloggen inte varit direkt aktiv på senaste tiden, och fram tills för några dagar sen betraktade jag den som mer eller mindre nerlagd.

Nu har jag - however - ändrat mig på den punkten, och bestämt mig för att försöka börja blogga om TV nu igen, och försöka att inte upprepa felen jag gjorde förra gången. Det blev så otroligt segt att försöka skriva seriösa grejer om allt jag såg, och strukturera upp recensionerna på ett eller annat sätt, så därför skipper jag hela den grejen och skriver i mer krönikeform nu istället, hade jag tänkt.

Så ni får säga vad ni tycker om det, bered er på mycket Disney Channel och Kim Possible nu under den kommande framtiden: och sen är det ju bara två veckor kvar tills Lost börar gå igen...

That's enough of that shit.

Fast en grej till vill jag bara påpeka: kommentarer. Utan kommentarer blir det skittrist, och då lägger jag ner igen.