måndag, juni 19, 2006

The Da Vinci Diss

Okej, om ni uppfattade titeln rätt, så tror jag ni förstår vad jag tyckte om filmen. Visst, som film betraktat var den väl okej, jag kan tyvärr inte säga bra eller fantastisk, för något säger mig att en person som inte läst boken kan få svårt att hänga med i alla lösa trådar som lämnas (hur kom Sophie med i allt, t ex, de glömmer helt att nämna det), men okej i alla fall. Som filmatisering... tja, de flesta vet att jag älskar Lord of the Rings. De flesta vet också att jag hatar filmatiseringen (jag vägrar se den för tillfället, fick en LotR-overdose för några år sen, och jag tänkte hålla mig borta från dem ett par år, tills det känns bättre). Peter Jacksons crappy version av The Two Towers framstår som bra, om man jämför med det här.

Var ska jag börja? Ingen skådespelare är rätt, över huvud taget, så för att ge dem alla en chans att bli dissade, får jag väl helt enkelt kika in på IMDB.com och ta dem i den ordningen de dyker upp (ja, här ska dissas, så om ni inte klarar av sånt, klicka här):

Tom Hanks som Robert Langdon blir först ut. Jag gillar karaktären Langdon, han är rolig på sitt eget lilla vis, och hans sätt att förklara saker är klart bra (jag vet inget om mr Brown himself, men jag tänker mig att Langdon är rätt lik honom). Jag har heller inget emot Tom Hanks, Den gröna milen som jag såg igår är jättebra väldigt mycket pga hans skådespel (sjukt sorglig film, jag låg och tänkte massor på den inatt, btw). Men som Robert Langdon passar han inte. Och då menar jag inte bara för att han rent utseendemässigt inte stämmer (”Langdon forced an awkward smile. He knew what came next - some ridiculous line about ’Harrison Ford in a Harris tweed’"... Låter inte som Hanks, va?), han är helt enkelt inte rätt, speciellt inte som manuset har ändrat hans personlighet riktigt ordentligt: Langdon skulle väl knappast tvivla på the grails äkthet, han har ju för fan skrivit en bok i ämnet. Och trots att jag på förhand tippade att han skulle vara ett dåligt val som Langdon, så är han ändå den som är bäst.

Nästa, Audrey Tautou som Sophie Neveu. Utseende- och röstmässigt är hon helt rätt, jag kan lätt tänka mig att Sophie ser ut så. Men skådespelet? Nja. Tyvärr, och jag menar det, hade jag svårt att avgöra om det var för att hon helt enkelt inte kan göra Sophie, eller om det var för att manuset sabbat henne också, men hon var katastrof. Sophie i boken är smart, hon är kvicktänkt, och hon är "van" vid att sätta sig in i Jacques Saunières tänkande. Filmens Sophie är inte alls sådär, det enda som de fått rätt är hennes bilkörning, i övrigt är hon bara korkad, smått fjollig, och allmänt fel. Hon hänger inte med i någonting, hon vet ingenting, och så vidare. Att de dessutom har förstört hela hennes familjeförhållande (som åtminstone jag blev så glad över i slutet av boken), och att hela grejen med att hon och Langdon blir ihop på slutet, gör inte saken bättre. Käs.

Ian McKellen som Leigh Teabing förvånar nog de flesta, för jag gillade inte honom heller. jag hade heller sett McKellen som Saunière, eftersom bokens Teabing är mer glad, sprallig, och skämtsam, och McKellen missar det lite grann, han blir lite för arg, lite för paranoid, lite för bråkig. Faktum är att när jag hörde talas om att han skulle vara med var min första tanke att han skulle vara Saunière, så jag har inte helt kommit över att han inte är det än. Men visst, han kunde självklart varit sämre, och han gör ändå bra ifrån sig. Bara inte tillräckligt.

Oh, här har vi nåt intressant; Jean Reno som Captain Bezu Fache! Jag gillar Fache, faktiskt. Kanske inte i början när han är dryg, men ju mer man ser av honom, desto mer tycker jag om honom. Tyvärr är det tvärtom i filmen: jag hade inte klagat på om de tagit bort honom. Ursäkta mig, men Fache är inte med i Opus Dei (eller kanske, kom på att det nog är en tolkningsfråga, men...), och han har definitivt inte fått något tips om att Langdon är mördaren från Aringarosa - absolut inte. De har dessutom gjort honom alldeles för våldsam, som när han brutalt misshandlar snubben på flygplatsen, so not his style! Fache kanske använder oschyssta medel ibland, och utpressar folk lite, men misshandel? Snacka om att förstöra en karaktär...

Näste man är Paul Bettany som Silas. Klantigt nog hade jag glömt att han skulle vara med i filmen, så jag blev lite förvånad när han dök upp. Inte nödvändigtvis positivt förvånad, sist jag såg Bettany var i Firewall, och tyvärr var det för lite personlighet i Silas i filmen för att det intrycket skulle slippa. Silas är inte alls lik the bad guy i Firewall for the record, och på vilket sätt var han albino i filmen? Ursäkta min självömkan, men jag är blekare än vad han var, och de hade inte ens haft vett att ge honom röda linser! Hans hår var knappt vitt heller, visst, det var ljust, men albinos har ju verkligen vitt hår, som min mamma påpekade. Men jag måste väl ge honom att han spelade bra när han körde på sin misshandelsgrej i början, men resten av tiden? Nej, inte alls så bra som han brukar vara (mitt tips är; hitta en riktig albino, eller skaffa en datanörd och ge honom linser).

Ah, Alfred Molina som Bishop Manuel Aringarosa, där har vi faktiskt något jag nästan gillar. Han var helt okej spelad, kanske inte precis som jag tänkt mig honom, men väldigt nära, och utseendet... tja, det får jag leva med. Det som stör mig med honom är helt och hållet filmmakarnas fel: varför ska de ändra allt!? Vatikanen vet inte alls vad Opus Dei håller på med, och Aringarosa får inte hjälp. De ger honom pengar för att köpa ut OD ur katolismen, och av ingen annan anledning! Och sen det där med att han skulle försöka sätta polisen på Langdon, nej, jag tror inte riktigt det. Så sorry, han går inte heller hem hos mig.

And so on, and so on, jag skulle kunna dissa ännu fler, men jag nöjer mig med en karaktär till; Jean-Pierre Marielle som Jacques Saunière. Trots att han är död större delen av filmen gillar jag honom inte, jag Marielles enda fördel är i stort sett hans snygga efternamn. Som död funkar han, men i Sophies flashback lyckas de ändra hela hans karaktär: han är inte elak, han sätter sig inte högre än Sophie, och framför allt så är han hennes grandfather på riktigt (jag vet inte om det är morfar eller farfar, eftersom jag bara läst boken på engelska. Faktum var att det var lite intressant att se hur de översatt de olika sakerna, men ändå...). Det är därför jag vill ha McKellen som Saunière, han är nämligen precis sådär mysig och snäll som Saunière ska ha varit, inte elak, och han skulle aldrig sända iväg henne till en flickskola! Att de ändrat den grejen gjorde mig verkligen skitsur, för förhållandet Sophie-Jacques är något som jag verkligen gillar i boken. Men inte ens det fick jag.

Så, resten av filmen, då? Jo, det är väl okej, flashbacksen är snyggt gjorda, men absolut inte tillräckligt tydliga. Och ändringen i slutet gjorde mig verkligen arg jag fattar inte hur man kan göra så! Sophies föräldrar dog, JA, men inte hennes bror och grandmother, det är dem hon ska hitta i kyrkan. Saunière var klart som fan hennes riktiga grandfather, inte någon som tog hand om henne bara för att skydda hennes identitet, VARFÖR var de tvungna att göra så!? Hur kunde Dan Brown tillåta det!? Jag FÖRSTÅR inte!

En sak som kritikerna klagat på är sättet som faktan läggs fram på. Jag håller inte med, för jag förstår att det måste varit skitjobbigt att göra manus av all fakta som mr Brown har med i boken. Det som stör mig mer är att de tagit bort så mycket, och därav missat mycket av bokens charm. Som PHI, till exempel, jag tycker det är så sjukt intressant (så intressant att jag gick på en föreläsning om det på en temadag i skolan), och det nämns inte en enda gång. Samma sak med massa andra saker som jag läste med största intresse, det försvinner, och på så sätt försvinner även en stor del av berättelsens charm. Synd.

Men ja, jag får väl helt enkelt säga som Hanna: slutet var bäst. Men till skillnad från henne så var det till större delen för att man visste att filmen snart var slut, men också delvis för att det var en av de få bra scenerna. Tom Hanks röst i bakgrunden var helt rätt (jag måste erkänna att jag gillar hans röst, den blir bättre med åren), sättet de filmade på var också klockrent, allt stämde. Det gjorde mig ingenting att Langdon egentligen ska befinna sig i Louvren och inte på la pyramidé inverte (eller hur det stavas, jag kan inte franska, jag hatar det), det var bara vackert ändå. Och det var fan det enda.

That's enough of that shit.

Förresten så skrev jag en blogg om A Cinderella Story som tyvärr försvann. :S Den var hur som helst dålig, så ni missade inget, men en sån lär dyka upp inom kort.

Och dessutom så verkar Pirates 2 bli ett totalt misslyckande, trailern som jag fick se idag skrämde mig bara ännu mer. Låt oss be till TV-gudarna om att den blir bra!

tisdag, juni 06, 2006

The Omen

Så, innan jag börjar skriva mer seriöst här är att jag inte sett orginalfilmen, och inte läst boken (visst är det väl en bok av Stefan Kung?), och har därför ingenting att refererar till. Dock har jag läst en bok av Terry Pratchett och Neil Gaiman på typ det här temat, men den var inte så värst seriöst, så det hjälper väl inte.

Först när jag hörde talas om filmen dissade jag den, eftersom jag inte gillade att de ändrat i Nostradamus profetia (jag vill minnas att han förutspådde det här till den sjunde dagen den sjunde månaden 1997, han var lite för seriös för att tönta sig med 666, tror jag), men efter att fått veta att biotrailern för filmen var ungens provspelning, blev jag genast mer intresserad. För visst är han läskig när han stirrar sådär på en?

Tyvärr är han inte bra på så mycket mer, för i övrigt är hans skådespelartalanger inte jättebra. Okej, han har kanske inte så många repliker (typ två, eller vad är det?), men jag vet inte, jag var inte stormförtjust i det han gjorde, lite stelt eller nåt. Fast de läskiga blickarna måste nästan anses väga upp det, jag kommer få mardrömmar.

Den bästa skådespelaren är ju lätt Liev Schreiber, som jag faktiskt inte kan komma ihåg att ha sett i någon film innan, men ändå kändes han väldigt bekant på något vis. Han spelade i alla fall fantastiskt bra enligt mig, hade han varit sämre hade filmen också varit betydligt sämre, men han fixar det. Tillsammans med David Thewlis, som jag är mycket stolt över att ha känt igen, blir det nästan ännu bättre.

Förutom det vet jag inte vad jag ska säga riktigt, jag tyckte filmen var okej, och har faktiskt lust att se orginalet. Eller okej, jag tyckte filmen var bra förutom slutet, det var alldeles för "tja, det kommer en uppföljare" för att jag inte ska störa mig på det (vad hände med konceptet "USAs president räddar världen, egentligen?"), och jag tror inte att en uppföljare är en bra idé. De tog död på alldeles för många bra karaktärer i den här filmen, så jag hade hellre sett ett längre och mer specialeffekterat slut och ingen uppföljare, än det som blev nu.

Rädd blev jag hur som helst, även om rädslan mest var "hoppa till scener" som dessutom inte kom särskilt ofta, men den kommer inte ta sig upp på någon "topp 5 skräckfilmer"-lista inte, i alla fall inte i mitt fall. Att se den på bio var mest mys för att jag hade trevliga SADare att se dem med, annars skulle jag nog hellre se den på typ ett skräckfilmsmaraton eller nåt. Typ.

That's enough of that shit.

Och förresten så hade jag tänkt ha en bild till den här bloggen, men bilduppladdningen tycker visst inte om mig, så jag skiter i det just nu...